Med sina civilisationskritiska böcker i gränslanden mellan barn- och vuxenlitteratur sätter han fingret på den moderna världens dilemman och rädslor. Kanske behövs det aldrig mer än nu, när världens trygghet verkar rasa omkring oss.
Det är min fasta övertygelse att en konstnär som skriver och målar för barn måste tänka som ett barn men äga blicken hos en vuxen. I den moderna världens skugga är det människans lott att känna sig utsatt. Vår försörjning styrs av börsernas låtsaskapital, byråkratins omöjliga regler står inskrivna i maktens betongbyggnationer, industrialiseringens ständiga fortskridande river hål i kemiska och ekologiska system och de monstruösa storstädernas gravitation för oss mot ständigt nya urbana expansioner. I skyskrapornas era är det lätt att känna sig liten, som ett barn känner sig inför de vuxnas värld. Ovetandes om konsekvenserna har vi byggt en värld som samtidigt lämnat oss bakom sig, där vi alla reducerats till reservdelar. För många av oss kan nog detta kännas skrämmande, som att vi krymper inför själva skalan av den värld vi tillsammans har byggt men som ingen kan kontrollera. Det är denna värld Shaun Tan skildrar – människans förfrämligande inför det oerhörda i den avhumaniserade civilisationen, omgivningen som andlöst tronar i egenskap av sina syrelösa proportioner.
I Shaun Tans böcker återfinner vi det vi slängt. Uttjänta maskiner, bortslängda saker, djuren, naturen. I en balansakt mellan nostalgi och det mänskliga sökandet efter mening vill Shaun Tan göra oss uppmärksamma på magin i det lilla, i det gamla och det förkastade. Magin är barnets värld, och för ett barn är allt mänskligt. Barnet har förmågan att hitta liv i det som för en vuxen är dött. För ett barn är djurens värld mänsklig, en bortslängd kapsyl kan få liv och ett träd kan tala. Det är också därför Shaun Tan är själva urbilden av en universell författare, en poet: Han berättar det barnet redan vet, men som vi vuxna har glömt.
För barnet är skräcken i världen verklig, men vi vuxna har glömt trösten, öppenheten, det stora, det magiska. Vi förenas i främlingskapet, i rädslan i att inte höra hemma, av att vara utanför. Främlingskapet är också ett ledande tema i Shaun Tans värld. Den stackars cikadan i den nysläppta ”Cikada” blir mobbad och utfryst på sin arbetsplats. I en sann Kafka-skildring skildras här byråkratins och den moderna arbetsplatsens omänsklighet. I ”Borttappad”, som också finns som Oscars-belönad kortfilm, följer vi en maskin som inte hör hemma någonstans. I ”Det röda trädet” skildras en liten flickas depressiva dag i en värld som reducerats till sårbar ensamhet och skräckfylld ångest. Främlingskap och utsatthet går som en röd tråd genom dessa berättelser, en känsla av att vara ensam i en värld där vi glömts bort.
Det är också här själva magin uppstår. I sprickorna i det moderna livets förfrämligande finns också undret, en plats av obunden förundran inför livets kraft. Därför, när pandemier nu åter vandrar över världen och när klimatkris och ekologisk massdöd står för dörren söker jag tröst hos en författare som ser undren även i en värld fylld av skuggor. Shaun Tans författarskap är ett monument över vår längtan efter att vara mänskliga. Vi kan, om vi bara vågar. Det är viktigt att minnas i kristider när allt verkar gå under.