För att råda bot på det bjöd Lina Thomsgård in sina favoritskribenter. Resultatet blev en bok om punkare, våldtäktsoffer, barockkonstnärer och hälsointresserade helgon.
Lina Thomsgård beskriver den nya antologin "En annan historia" som ett passions- och lustdrivet projekt. Avsikten har aldrig varit att korrigera historikerna utan snarare att i så fall ge dem impulser att välja nya, läs kvinnornas, berättelser och öden som ingångar till forskningen.
– Det här är ingen bok som gör historikernas jobb, det här är en bok som kan visa på törsten efter fler perspektiv.
Vad är minnesvärt? Vilka delar av verkligheten är förbisedda? Johanna Palmström, tidigare chefredaktör för Bang, valde att skriva om sin namne, Johanna Bovall Hedén, barnmorska i jämtländska Kall på 1800-talet då barnmorskeyrket hade extremt låg status. Ogifta jordemödrar förutsattes ha fött egna barn (hur skulle de annars ha kunnat veta så mycket?), vilket gjorde dem illa sedda. Att de räddade livet på kvinnor och barn spelade ingen roll. Lönen var så låg att många hamnade på fattighus efter pensionen.
Bodil Jönsson skriver om Birgitta Odén-Dunér som 1967 blev den första kvinnliga professorn någonsin vid Lunds universitet.
– Hela det här arbetet har varit ett "vad i helv...?" Man glider in och kollar, kan det här verkligen stämma?
Författaren Malte Persson berättar om franska Madame de Staël och hennes litterära salonger i det europeiska 1700-talet, Ebba Witt-Brattström ännu en gång om Moa Martinson eller "Moa Constrictor" som Harry Martinson kallade henne när han var full och arg.
– Jag kände att det här projektet behövde humor, annars blir det lätt att man faller i någon liten duktig och förnuftig fälla, jag ville att det skulle vara lattjo, säger Lina Thomsgård.
Frustrationen över kvinnors osynlighet i världens berättelser fick henne en gång att grunda den ideella föreningen Rättviseförmedlingen på Facebook. Den nya boken hade hon först tänkt skriva själv, men efter att ha insett sin begränsning bad hon i stället andra skribenter författa tre till fyra sidor vardera om valfri kvinna. Vissa skribenter kontaktaktade hon mest för att hon var nyfiken på vem just den här personen skulle välja.
När Lina Thomsgård sedan samlade bokens alla medförfattare på en middag hemma i lägenheten fick hon sitt livs mest intressanta och givande historielektion.
Ekonomijournalisten Andreas Cervenka skriver om en kvinnlig börsmäklarpionjär. Krigskorrespondenten Magda Gad berättar om de närmast ofattbara grymheter som kongolesiska Mama Masika tvingades genomleva. Sångerskan Annika Norlin provbakar det hälsointresserade helgonet Hildegard av Bingens äckliga "nervkakor".
Dramatikern och journalisten Behrang Behdjou, skildrar sin ensamstående mamma, poeten och regimkritikern Mina Assadi, men utan att blint hylla hennes mod. Som barn hatade han hennes kaxiga sätt att bemöta de skäggiga män som hotade henne, och fick henne att skrika precis det som hennes barn minst av allt ville höra: "Ska ni döda mig?! Kom då! Jag är inte rädd för er! Ni kan dra åt helvete". (TT)