I arbetet med romanen har han besökt Haparanda fyra gånger under totalt tre veckor för att lära känna staden, eller "henne" som han säger, lite bättre.
– Hon har egna kapitel genom hela boken – jag har försökt ge henne ganska stor plats. Staden är en sorts karaktär i Vargasommar, för ska jag nu förlägga handlingen i en bestämd stad så vill jag att den ska få bre ut sig.
Huvudkaraktären heter Hannah Wester och är en medelålders poliskommissarie.
Under researcharbetet har han intervjuat exempelvis medarbetare vid polisen i Haparanda och vid kommunen. Han har bott på Stadshotellet och hyrt en bil för att kunna besöka olika platser i omgivningen som finns med i boken.
– Jag hoppas att Haparandaborna kommer tycka att det känns trovärdigt, säger han.
Redan är en uppföljare planerad men han håller det inte för otroligt att det blir en hel serie. Och även om det kommer att hända saker både i Finland och Ryssland är huvudkaraktären hela tiden bosatt i Haparanda.
Hans Rosenfeldt har tidigare skrivit manuset till bland annat tv-serierna Bron och Marcella. Tillsammans med författaren Michael Hjorth har han skrivit sex deckare om kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Den har översatts till 34 språk och sålts i över fyra miljoner exemplar världen över.
Nu hade båda lust att sticka emellan med egna projekt och göra något var och en för sig. Men, erkänner han, det tog betydligt längre tid att skriva när man inte hade någon att bolla med vid de tillfällen då det gick trögt eller han körde fast. Någon som kunde historien lika bra som han.
– Det känns jättebra att den äntligen kommer ut. Det tog 1,5 år att skriva den och det var nästan dubbelt så lång tid som jag trodde.
Eftersom Hans Rosenfeldt skrev om en manlig karaktär och många olika platser tillsammans med sin författarpartner valde han denna gång en bestämd plats och en kvinnlig karaktär som omväxling. Att det blev just Haparanda är något av en slump.
– Jag var här på besök en gång och tyckte det var en cool plats. Den förekommer inte så mycket i skönlitteraturen heller och kändes lite spännande och exotisk.
Hans Rosenfeldt lider aldrig av någon idétorka, utan kommer alltid på nya historier.
– Ända sedan jag var barn har jag tyckt om att berätta, men också varit en stor konsument av tv, film och böcker.
Han gillar kriminalhistorier helt enkelt för att de innehåller spänning.
– Jag skulle ha svårt att skriva 400 sidor om enbart relationer.
Däremot är beskrivningen av karaktärerna viktiga för att bygga handlingen, förklarar han. Alla som har sett Bron kommer ihåg den kantiga Saga Norén, hennes förmåga till totalt fokus och analys, kombinerat med en total social oförmåga.
– Saga är det jag som har mejslat fram ganska mycket från start. Men sedan när åren gick blev ju även Sofia Helin som spelar Saga mer inblandad i det. Vi hade en väldigt bra dialog om henne, berättar han.
Hannah Westin har ingen diagnos på det sättet som Saga Norén kanske har och även Marcella. Däremot har hon ett ändå ett tungt bagage i livet.
– De behöver bära på någonting – någonting som är lite trasigt. Ett alternativ är att ha någon som har full kontroll och är väldigt lycklig i början men sedan drabbas av olika saker. Men en konstant tillfreds huvudperson skulle vara ganska tråkig att läsa om och svår att skapa någon form av dramatik kring.