Meg Rosoff var bara sig själv. Årets Alma-pristagare vill inte uppfostra sina läsare, tvärtom.
Hon spinner sina ungdomsromaner av mörker och humor. "I begynnelsen var Bob" är hennes mest underhållande. Boken där gud, världens skapare, skildras som en sexuellt frustrerad, slö och självupptagen 19-åring, är inspirerad av den reklambransch hon till sist bestämde sig för att lämna.
– Jag hatade reklamen och den hatade mig. Jag var inte bra på det, men jag höll på i 15 år och fick sparken vartannat år när de tog in någon ny som alltid var ung och okunnig. Det var precis som med Bob, han hade ingen erfarenhet men var ung och entusiastisk. Och alla vi gamla, alla vi över 30 satt och sade, herre gud, inte nu igen.
Som 45-åring blev hon äntligen författare. Hennes lillasyster hade dött i bröstcancer, hennes mellansyster hade just blivit sjuk. Även Meg Rosoff fick cancer och låg på sjukhus samma vecka som hennes debutroman gavs ut. Trots att konfrontationen med livets ändlighet hade fått henne att fatta pennan känner hon ingen ånger över att hon inte gjorde det tidigare.
– Jag hade inte kunnat. Jag tror att man måste ha en väldigt klar bild av världen för att ha något att säga. Det är därför det skrivs så många böcker som bara är okej. Och det är därför det skrivs så många fantastiska böcker av äldre kvinnor, de blir tydligare och tydligare.
Bra litteratur vidgar medvetandet men har ingen uppgift att utföra, hävdade hon nyligen i en animerad debatt om barnlitteraturens bristande mångfald. Hennes första försök var en hästroman som övergick till något annat när den 15-åriga huvudpersonen hade sex med sin 24-åriga tränare. I berättelsen blev det polissak och hundra sidor helt utan ponnyer.
En förläggare såg hennes potential men bad henne att skriva något mer vildsint än en hästbok.
– Det låter patetiskt men jag tror att det var första gången, vid 45 års ålder, som någon sade till mig "var så stark som du kan".
Debutromanen "Så här har jag det nu" är fortfarande hennes mest kända: en emotionellt stark berättelse om en 15-årig New York-anorektiker som tillbringar sitt livs sommar i total frihet tillsammans med sina engelska kusiner på landet. Omgivningen tränger sig på i form av terror och krig. Meg Rosoff skildrar livsavgörande ungdomskärlek som motkraft till en mörk värld.
Just döden är ett återkommande tema i hennes böcker, närmast en besatthet om man får tro henne själv.
– Men jag tycker det är bra. Jag tänker på rädsla och oro och allt det som kan gå fel i livet. Jag tror att död och olycka är en stor del av livet, och jag vill tänka på det. (TT)