Max Landergård skippar den tryckta boken och skriver i stället direkt för själva inspelningen. Andra författare tänker numera redan från början på båda formaten. En pappaledig kontraktsmördare står i centrum för Max Landergårds ljudboksdebut. När han skriver manus till ”Blod, svett och dårar” tänker han i avsnitt snarare än i kapitel. För honom är det tv-serien, med många säsonger, som är förebilden och han talar hellre om ljuddrama än ljudbok. Dessutom läser han in och dramatiserar sin historia helt själv.
– För mig personligen har skriven text alltid varit som ofullständig musik, den blir fulländad först när man skriver och berättar den, för mig var det väldigt naturligt att skriva direkt för ljudboksmediet.
Svenskarna går omkring med berättarröster i lurarna i allt högre utsträckning. Storytels förvärv av Norstedts tidigare i år var även det en följd av de digitala ljudböckernas snabba frammarsch. Fortfarande spelas ljudböckerna främst in utifrån den tryckta romanen, men Storytel har numera en särskild etikett, Storytel original, för författare och ljudboksskapare som skriver direkt för inspelning.
Max Landergård, komiker och radioproducent har ett förflutet som journalist, och jobbar numera uteslutande med ljud, bland annat med poddar.
– Om du vill tränga in och verkligen göra avtryck är det ljud som gäller. Det finns en miljon sätt att säga nej på. En stockholmsmäklare som säger nej till en utekväll låter på ett helt annat sätt än en slashas från Rättvik. Jag tycker det är roligt att bjuda på den dramatiseringen, det gör texten tredimensionell.
Ljuddramat har fler repliker, färre inre monologer och inskjutna bisatser än prosan, enligt Max Landergård. Författaren Daniel Åberg, aktuell med sin andra säsong av ljudserien ”Virus”, instämmer, och vittnar om hur han också vinnlägger sig ännu mer om att undvika upprepningar.
– Min erfarenhet är att de tar sig igenom tydligare vid lyssning än vid läsning, säger Daniel Åberg
Niclas Sandin, vd för Bookbeat, Storytels konkurrenter har dock ännu inte beställt särskilt skrivna ljuddramer. De böcker som redan skrivs fungerar ofta minst lika bra.
– Det kommer säkert att göras sådana här experiment av oss också, och det är intressant, men hittills har ju digitala ljudboken ökat med uppemot 100 procent per år senaste åren. Det finns jättemånga tryckta böcker som även fungerar som ljudböcker.
I synnerhet självbiografiskt laddade berättelser, som Alex Schulmans ”Glöm mig” och Martina Haags ”Det är något som inte stämmer” har fått många lyssnare. Men även romaner som Elena Ferrantes ”Hennes nya namn” och ”Tripprapporter” av Tone Schunnesson lockar Bookbeats kunder.
– Fler författare skriver också inte bara för att det bara ska bli en textbok utan även med ljudet i åtanke. (TT)