Den danske biografiförfattaren Jens Andersen trodde inte sina ögon när han insåg att Astrid Lindgrens personliga arkiv, med brev och gamla manuskript, väntade i princip orört på Kungliga Biblioteket i Stockholm. I flera år hade han funderat på att skriva en bok om Astrid Lindgren men det var inte förrän han läste brevväxlingen mellan den djupt deprimerade Sara Ljungcrantz, 13 år, och 68-åriga barnboksförfattaren som polletten trillade ner. "Jag ville bara ta livet av mig stup i ett när jag var 19-20 år" skriver Astrid till Sara.
- Den korrespondensen är väldigt gripande, inte bara för att den är mellan en ung och en gammal människa, utan för att den gamla har en sådan respekt för den unga, hon speglar sig själv i Sara och hennes ensamhet, säger Jens Andersen.
"Ska man vara lycklig måste det komma inifrån en själv, och inte från någon annan människa", noterade Astrid Lindgren i "krigsdagboken" från 1940-talet. Hon längtade efter skrivtid och den äktenskapskris hon just varit med om hade förpassat det pågående världskriget till periferin.
Men Astrid Lindgrens insikt om ensamheten som grundläggande mänskligt villkor är inte Jens Andersens enda röda tråd. Till skillnad från författarens tidigare biografskrivare Margareta Strömstedt hoppar han över barndomens Bullerbyidyll och fokuserar i stället på journalistvolontären Astrids förhållande med den 50-årige redaktören för Vimmerby tidning, Reinhold Blomberg.
Förälskelsen och barnet som blev resultatet gav den 19-åriga mamman erfarenheter som med stor säkerhet låg till grund för Bo Vilhelm Olsson, Skorpan och alla andra de andra övergivna pojkarna i hennes böcker, menar Andersen. Även inlevelsen i barnets stora skräck för att bli lämnad kommer därifrån.
Graviditeten skulle hållas hemlig eftersom redaktör Blomberg låg i skilsmässoförhandlingar. Historien om hur Lasse föddes i Danmark och bodde hos en fostermamma de tre första åren är på inget sätt okänd, men Jens Andersen är först med den detaljerade och djupt rörande berättelsen om den unga och fattiga sekreterarstudentens kamp för att kunna ta hem sitt barn till sig.
- Jag ville gärna starta i den tid då det brände, när hon var ung och inte längre kände sig helt lycklig, när hon är utstött ur barndomen. Vid sidan av den egna barndomen är det just historien om Lasse och den olyckliga delen av Astrids liv som en stor del av hennes böcker vilar på, säger Jens Andersen.
- Men hemligheten bakom hennes författarskap var ju att hon hade nära tillgång till sin fantasi, till det som så många andra författare måste kämpa för.
Även Karin Nyman, Astrid Lindgrens dotter, har fått veta nya saker om sin mamma genom Jens Andersens arbete. Av breven framgår till exempel att Astrid Lindgren trots allt övervägde att gifta sig med sjubarnsfadern Reinhold Blomberg.
- Ja, eller om hon bara gav sken av att vilja det, men hon gjorde i alla fall inte slut ordentligt med honom förrän efter att Lasse föddes, säger Karin Nyman.
Är det helt okomplicerat att läsa en så här detaljerad bok om sin mor?
- Njae, hennes brev till föräldrarna hade jag inte läst tidigare men de är naturligtvis inte själens uppriktiga bekännelse, de är tillrättalagda.