Jean-Michel Basquiat var en av New Yorks, och därmed världens, mest berömda målare på 80-talet. Han umgicks i en konstnärsmiljö med bland annat Andy Warhol, Madonna, Keith Haring och Rammelzee. Men Basquiat var svart. En väsentlig och absolut avgörande skillnad. När Basquiat slog igenom skrev konstkritikerna om hans ”primitivism”. De skrev kolumner om hans svåra barndom, vältrade sig i klichéerna utan att ha bakgrundscheckat.
I Jennifer Clements ”Basquiats änka” skildras konstnärens liv genom hans väninna och flickvän. Hon, Suzanne Mallouk, talar med egen röst, som läsare blir jag betänksam, vem kan veta allt detta? Skrev hon dagbok i kokainrusen? Är det rent hittipå känns det alldeles för nära verkligheten för att var anständigt. Men så dyker författaren själv upp. Jennifer Clement och Suzanne Mallouk var, och är, bästa vänner! Därmed besegras min tveksamhet, jag sväljer allt.
Den destruktiva livsstil som härskade i Greenwich Village skildras utan moralism, Suzanne bara konstaterar hur det var. Alla vill de bli berömda, alla strävar de efter uppmärksamhet, ofta närmast desperat. Och samtidigt är Basquiat fullständigt medveten om hur svart han är, och därmed hur diskriminerad. Allt han gör, både i handlingar och målningar, går ut på att avslöja rasismen och få New York-eliten att tappa hakan. Som när han och Suzanne går in på en av de dyraste restaurangerna klädda som hallik och fnask och de tjugo affärsmännen därinne börjar tissla och tassla. Då betalar Basquiat deras nota, 3000 dollar och lämnar restaurangen utan att äta upp vare sig hummern eller den ryska kaviaren.
Det är inte pengarna han är ute efter, bara berömmelsen. Han förvarar sedelbuntar i ugnen, i skorna, bakom gardinerna, i kylskåpet. Han säljer bara till människor han tycker om. Någon han inte gillar nekas med motiveringen att tavlan inte skulle matcha soffan…
Allt handlar om Basquiat. Det är våldsamt och kärleksfullt, hon bryter men går tillbaka, om och om igen. Han ber henne komma och bo med honom igen, när hon gör det överger han henne. Han luras och ljuger, bedrar henne ständigt. Men kan samtidigt inte vara utan henne.
Ensam dör han av en överdos 1988, hon överlever, blir nykter och utbildar sig till psykiater.
2010 hålls en retrospektiv utställning i Schweiz. Clement och Mallouk är där tillsammans. Plötsligt står de framför hennes nerkladdade gamla kylskåp, det hon sålde till Andy Warhol för 5000 dollar för att kunna betala hyrorna hon låg efter med. ”Jag behöll inget” säger Mallouk. ”Jag ville inte bli turist i mitt eget liv”.