- Det är omöjligt att förutspå när det kommer att ske, men så länge folk är missnöjda kommer det alltid att finnas bränsle för en revolution och snart kommer någon att begå ett misstag som leder till ett globalt uppror, säger han till TT.
Russell Brand tar emot i sin svit på ett hotell i Londonstadsdelen Shoreditch. Han talar inledningsvis på ett okaraktäristiskt lågmält och eftertänksamt sätt men spricker snart upp i en vild imitation – komplett med salivkaskader – av den slovenske filosofen Slavoj Zizek, som likt Brand själv är motståndare till kapitalismen.
Politisk aktivist eller inte, Brand är i grund och botten underhållare.
När Revolution gavs ut i Storbritannien i höstas fick den ett blandat mottagande. De hårdaste kritikerna, som journalisten och författaren Nick Cohen, avfärdade bokens innehåll som ”förvirrat trams”.
Gemensamt för dessa kritiker är att de har ägnat mer tid åt att diskutera Brands ”pretentiösa” språkbruk och ”misslyckade försök till humor” än att konfrontera idéerna som presenteras i boken.
– Recensionerna hade redan skrivits innan boken gavs ut. Det finns journalister som anser att en komiker och underhållare som jag inte har någon rätt att prata om sociopolitisk förändring. ”Han är inte en av oss! Han saknar rätt sorts utbildning! Håll tyst, håll tyst, håll tyst!”, säger Russell Brand.
I Revolution citerar Brand debattörer som Naomi Klein, Noam Chomsky och Thomas Piketty när han förespråkar en ansvarsfull omfördelning av ekonomiska medel och att multinationella företag – och helst även nationalstater – ska avvecklas och ersättas med demokratiska kooperativ. Samtidigt har Russell Brand fått mest kritik för sina uppmaningar om att inte rösta. Han menar att det i slutändan inte gör någon skillnad.
Men finns det inte en vits med att gå och rösta, om så bara för att förhindra att exempelvis högerextrema element tar plats i maktens säte?
- Nej. För just nu finns det inget politiskt parti som verkligen kan göra skillnad. I värsta fall, om ett parti som UKIP tar makten här i Storbritannien, så kommer det att leda till så starka reaktioner att det blir revolution, säger han tvärsäkert.
När Revolution nu ges ut på svenska visar Brand inga tecken på att stilla sitt politiska engagemang. Han har stångats med det högerpopulistiska partiet UKIP:s partiledare Nigel Farage på bästa sändningstid i BBC:s Question time, och för en månad sedan kritiserade han öppet Australiens flyktingpolitik på sin Youtubekanal – en handling som resulterade i ett tackbrev från några asylsökande i ett flyktingläger på Manus Island.
– Brevet gjorde mig glad men det är en så liten handling från min sida. Det är viktigare att vi får ett slut på alla asylsökandes lidande.
Russell Brand, som medverkat i komedier som Dumpad och Arthur, säger att han har tröttnat på Hollywood.
– Det känns inte längre relevant för mig. Om ett erbjudande jag inte kan tacka nej till dyker upp, så visst, men just nu sysselsätter jag mig med viktigare arbete.
Brand är ändå dubbelt filmaktuell med dokumentärerna Brand: A second coming – som likt titeln antyder handlar om honom själv – och The emperor’s new clothes. Den senare, regisserad av Michael Winterbottom, handlar om finanskrisens fortsatta konsekvenser.