Roger Kempainen har med åren blivit ett rätt välkänt namn i Norrbotten. Det är resultatet av en närmare trettio år lång militär karriär avrundat med tre år som skolchef i Luleå kommun och sedan tolv år som chef för kommunförbundet i Norrbotten.
Det är ett liv i det offentliga ljuset.
Nu har Roger skrivit en rejäl självbiografi. Närmare tvåhundrafyrtio tättskrivna sidor där han skildrar livet från småbarnsåren och fram till idag.
En stor del av boken behandlar hans karriär som chef och ledare. Den delen är en ingående skildring av dryga 43 år i yrkeslivet.
Den största behållningen får jag själv av de många berättelserna kring uppväxten på Örnäset med familjen och syskonen. Styrkan i de berättelserna är hans öppna sätt att beskriva både framgångar och motgångar. Örnäset blev en smältdegel där människor från överallt ifrån bosatte sig i takt med Norrbottens Järnverks expansion på 1950-talet.
Örnäset, Tornedalen, syskonen, barnen, vännerna, föräldrarna, sorgen, kärleken, hundarna och jakten, är skildrat på ett mycket personligt och berörande sätt.
Hela ungdomen utgick från Örnäset, Edeforsgatan. För mig som själv är uppväxt därute är det skönt att följa författarens tankar kring vardagslivet på Örnäset. Skolan, vännerna äventyren, alla ungar som rörde sig i området.
Får för mig att Roger Kempainens nästa skrivprojekt skulle kunna bli en roman. Historierna och människorna i en stadsdel som Örnäset innehåller sprängkraft som skulle göra sig bra i romanens form. Och Rogers sätt att beskriva de allra mest personliga erfarenheterna, på gott och ont, visar att han har den lyhördhet som krävs.