En 76-årig man sitter på lasarettet hos sin 94-åriga döende mamma. Han har hittat hennes dagbok, riktad till hennes ofödda barn, skriven 1946, det år hon väntade honom. I hopp om att hon ska höra hans röst läser han högt ur dagboken, gör reflektioner och kommenterar han det han läser.
– Det blir som en dialog mellan då och nu, mellan sonen och modern. Hon till sin ofödda son, han till sin snart döda moder och så blir det en berättelse om deras liv och vad hon har betytt för honom.
Hon har läst i en damtidning om hur kvinnor ska lära sig sjunga och hur de ska bli vackra i en tvådelad klänning enligt senaste Parismodet och skriver i dagboken: "Suck. Är det vår lott? Är det vad vi kvinnor skall ägna oss åt? Sjunga och vara vackra?".
Han tänker: "Jämställdhet är nog det du mest försökte inpränta i mig. Du var så engagerad och angelägen om att jag skulle förstå – aldrig brista i mitt sätt att vara."
Idén till boken fick Hans Olov Ohlson när han satt och läste i ett gammalt tidningslägg från första kvartalet 1946. Han har arbetat som journalist hela sitt yrkesliv och att läsa gamla tidningar tycker han är givande på många sätt.
– 1946 måste vara ett av de mest spännande åren under 1900-talet. Här hade jag uppgifter om vad som hände varenda dag de tre första månaderna det året – i världen, i Sverige, i Norrbotten och i Luleå. Det var första fredsåret, det var då folkhemmet verkligen började byggas ut och Luleå började växa i och med att NJA invigdes året innan.
Fantasin vandrade iväg. Han hittade på en ung kvinna som väntade barn. Hon är bara 18 år och pappan ute ur bilden. Hon bor hemma hos sina föräldrar i ett hus längst ner på Tvärgatan mot Skurholmsberget.
Till omslaget har han hittat en bild från 1944 från korsningen Ringgatan-Tvärgatan.
Graviditeten är så besvärlig att hon mest blir liggande och har gott om tid att läsa tidningen.
– Hon reflekterar över ansvaret det innebär att bli förälder. Hon läser om krigets verkningar och känner oro över att föda barn till en sådan värld. Hon undrar hur det ska gå för barnet.
Hans Olov Ohlson blev själv berörd när han läste detaljer om Nürnbergprocessen som pågick 1946 och blev påmind om krigets hemskheter.
– Men samtidigt bildades FN, det fanns hopp om en fredlig framtid och det var också många reformer på gång, inte minst för mammor och barn.