Anders Marner, till höger, har skrivit texten "Välkommen till Jatteland" som ingår i boken om Jan Anders "Jatte" Erikssons konstnärskap.
– Det är en bok om en människa som verkat som konstnär i över 50 år, men också en berättelse om Norrbotten, säger Anna Landberg, redaktör och förläggare på Bortomproduktion.
Hon beskriver bokens tillblivelse som ett hjärteprojekt som tagit många år att förverkliga där vännen Anders Marner, professor emeritus vid Umeå universitet bidrar med bokens längre text "Välkommen till Jatteland" som utgår från två bilfärder med Jatte sommaren 2017. Den gemensamma resan längs Luleälvens södra sida blir till en resa in i Jattes konstnärskap som han följt sedan slutet av 1960-talet.
– Vi träffades när vi studerade på Konstfack och blev vänner, säger Anders Marner vid boksläppet på Stadsbiblioteket i Luleå.
Vänskapen har överlevt genom alla år och Anders Marner menar att "Jatteland" inte bara är geografiskt utan inte minst existentiellt.
– Hans förhållningssätt är att förvandla periferi till centrum där även udda existenser ges plats.
Tillsammans berättar de två vännerna om sin resa till Solberg utanför Nattavaara där särlingen Arne en gång bodde – en person som var i ständig kontakt med olika myndigheter och skrev in sitt budskap på husets fasad. Han rev sedermera sitt hus och flyttade ned mot en myrkant där han byggde ett antal "hus".
– Han hade bland annat en bildörr som ingång till dasset och berättade att han träffade en kvinna som föll ned från himlen och var en ängel. Men när vi återvände till Solberg fanns inte ens en tegelsten kvar av hans tidigare boningar, säger Jan Anders "Jatte" Eriksson.
Under boksläppet medverkade även Hasse Alatalo som både läste en dikt och spelade en av Jattes favoritsånger.
Född i Harads, nu boende i Sandnäset utanför Luleå, har han varit Norrbotten trogen under alla år och flyttade tillbaka efter avslutade konststudier i Stockholm. Hans bildvärld är också starkt präglad av rötterna i barndomsbyn och de många strövtågen i Norrbottens inland.
– Jag blir aldrig klar med en målning. Jag målar om, skär och slipar bort färglager. För mig är processen bärande i mitt konstnärskap, materialet och färgerna är ett motstånd som viner upp och ned över duken, säger han.
Motiven är ofta gränsöverskridande - stora landskap och vindpinade, ensliga människor – är återkommande, liksom hans många emaljer av hus, inte minst målningen "Farfars hus".
– Elva barn dog. Bara farfar och ytterligare en son överlevde till vuxen ålder. Men det är väl en historia många delar här uppe i norr, säger Jan Anders "Jatte" Eriksson.