Men det var filmberättandet som först lockade när han efter gymnasiet utbildade sig i filmproduktion i Karleby, Finland. Själv överraskar han genom att presentera sig som socionom, inte författare.
– Jag började skriva mycket abrupt när jag insåg hur svårt det var att få alla människor i en filmproduktion att dra åt samma håll. Och när sedan det behandlingshem jag jobbade på lades ned, började jag skriva och blev blixtförälskad. Nu skriver jag varje dag och får utlopp för vad jag vill säga, berättar Mikael Berglund.
Hans debutbok ”Ett föremåls berättelse om obesvar” kom ut år 2015 och fick fina recensioner, liksom hans andra utgivna bok ”Smekmånader” som kom förra året. Men det är långt ifrån alla böcker han skrivit, trots hans relativt korta tid som skrivande människa. Det har blivit cirka fem böcker till från debuten som inte blivit utgivna.
– Att bli refuserad får man räkna med. Däremot vill jag gärna bli läst och det känns tråkigt att den senaste boken inte hittat fram till en läsekrets. Enligt förlaget är mina böcker en beräknad förlust - mitt författarskap är en långtidsinvestering för Bonniers. Men visst önskar jag att det skulle lossna - att mina böcker skulle hitta sina läsare nu, även om jag får mycket uppmuntran om att hålla ut och fortsätta att skriva.
Han läste förvisso själv sin första roman efter han fyllt 30 år och ägnar förhållandevis lite tid åt läsande. Hans skapande bottnar snarare i en muntlig berättartradition han fick med sig under sin uppväxt i Ammarnäs. Skrönor och anekdoter som växer sig större än ursprungsberättelsen och ges eget liv.
– Jag ser scener - vet var kameran står i rummet och skriver snabbare än jag tänker. Jag springer så att säga hela tiden efter min roman och de karaktärer som befolkar den.
Dessutom försätter han sig alltid i obekanta situationer. Huvudkaraktären är nästan alltid en kvinna, förutom i en bok där han placerat en ung manlig sexualbrottsling som huvudperson.
– Den boken studsade runt på förlaget i två och ett halvt års tid innan jag fick ett slutligt nej. Boken ansågs för jobbigt att läsa och ta till sig.
Han har skrivit om samer utan att tillhöra den samiska kulturen och skrivit om gifta par och förlossningar utan egen erfarenhet. Den senaste romanen utspelar sig i Japan, och gissa... Självklart har han aldrig varit där eller kan ett ord japanska. Mycket möda har han ägnat åt karaktären ”Judith” från första boken - en personlighet som återkommer i flera böcker.
– Jag kom henne aldrig riktigt nära utan hon flydde alltid under natten. Men i den senaste boken som utspelar sig i Japan har jag släppt ”Judith”. Vi får se om den ges ut av mitt förlag, annars kanske jag hittar andra distributionsvägar för den.
Nu är förvisso skrivandet långt ifrån hans enda uttryck. Första boken gestaltade han exempelvis själv i en musikalisk berättarföreställning där han för första gången sjöng offentligt. Dessutom illustrerade han bokomslaget och har läst in den själv som ljudbok på eget förlag.
– Men jag har aldrig jobbat med opera eller dans. Så de konstnärliga uttrycken är kvar för mig att utforska. Så, kanske är det en idé att koreografera nästa bok, ler Mikael Berglund.