Marie Lundström är en känd radioröst från programmet "Lundströms bokradio". Nu aktuell med sin andra bok där hon vänder blickarna tillbaka till 1980-talet då hon liksom många unga i norra Sverige lockades söderut till jobb med hjälp av bidrag från staten. En tid när Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, i folkmun döptes om till Alla måste söderut.
– Konsekvenserna av flyttpolitiken har jag, liksom många med mig, levt med sedan dess. En rotlöshet jag utforskar i romanen, säger hon.
Idén till berättelsen har hon burit på länge med början vid en vistelse i Sara Lidmans hus i Missenträsk.
– Där uppenbarades min gömda och begravda sorg över min pappa – en känsla som inte var behaglig att gå in i den vårvintern. Jag funderade mycket på vilket språk som krävs för att beskriva akut sorg när den viktigaste personen i ditt liv försvunnit. Jag föreställer mig en sorts misstro mot språket när man hamnar i kris. Därför har jag valt att skriva avskalat, säger hon.
Boken huvudkaraktär Eva reser upp till Luleå där hennes pappa oväntat dött på sovrumsgolvet. Där och då går hela hennes tillvaro sönder. Pappan har varit hennes trygghet i tillvaron och det sista bandet till hennes norrbottniska rotsystem. För hur ska hon förhålla sig till sin barndoms trakter, dem hon lämnade 19 år gammal påhejad av den flyttpolitik som tömde glesbygden på ungt blod.
– Pappans dödsfall innebär också att hon tillsammans med sin farbror blir ägare till ett hus i Marliden. Det blir en brutal krock eftersom farbrodern Birger har en praktisk syn på samägandet medan Eva ser huset som ett förkroppsligande av pappan. Hon vill inte ändra på någonting, medan Birger köper en ny dörr till huset när låset kärvar. Båda älskar Marliden, men på olika sätt, säger Marie Lundström.
Förutom en stor vilsenhet, där öar av nya nätverk byggts upp på en ny plats, ges också en berättelse om en ny relation där Larsa med sina barn och en föredetta fru stormat in i Evas liv. Dessutom bjuds på en fest där Eva bjudit in sina arbetskamrater samtidigt som hon fått besök av en gammal barndomsvän från Piteå.
– Det blir också en krock. Eva försöker navigera mellan de två världarna men lyckas inte så bra när rötterna bråkar med henne, säger hon.
Egentligen en roman om att längta hem, vad nu ett hem är när rötterna skurits av.
– Att omedelbart identifiera var människor är ifrån är en väl utvecklad konst för alla som lämnat sin hembygd. Vi delar uppbrottet och ett sorts utanförskap, även om det inte går att jämföra med de som tvingas fly sina hemländer. Genom att välja storstaden har jag med många också valt bort en självklar tillhörighet. Jag kan ärligt vara avundsjuk på de som hade styrkan att stanna kvar bland människor de känt hela livet och inte bara fladdra vidare i tillvaron. Jag menar, det finns en anledning till att personer i bekantskapskretsen med jämna mellanrum funderar över att flytta "hem" igen, säger Marie Lundström.