Den brittiska författaren Lucy Dillon är expert på att få sina läsare att må bra och skäms inte över det.
Hemma i Storbritannien klassas hennes böcker som romance – romantik. Lucy Dillon har till och med fått pris för bästa roman i kategorin. Men egentligen känner hon mer samhörighet med det svengelska begreppet feelgood.
– Det är intressant, vi har egentligen inte det uttrycket i Storbritannien. Men jag älskar att mina böcker beskrivs som feelgood, för jag hoppas verkligen att de får läsarna att må bättre i slutet av dagen. Vilken större uppgift finns det för en författare än att få läsaren att må bra?
Egentligen heter hon Victoria Routledge, men redan tidigt i karriären bestämde hon sig för att ge ut vissa av sina böcker under pseudonymen Lucy Dillon.
– Den första roman jag gav ut var en väldigt tidstypisk chicklit-bok. Om man ska skriva väldigt olika böcker är det enklare att göra det under olika namn. Men det är ju inte så att jag sätter på mig en Lucy Dillon-mask, hennes liv är väldigt mycket mitt eget.
I Sverige har Lucy Dillons böcker sålts i hundratusentals exemplar. Just nu är hon här för att lansera sin senaste bok "När livet börjar om", som liksom alla Lucy Dillons böcker utspelas i den fiktiva staden Longhampton. Den här gången är det stadens något luggslitna hotell som utgör spelplats för handlingen, Strax utanför hotellet blir en ung, okänd kvinna påkörd och tappar minnet – en incident som helt ska förändra ägarparet Libby och Jasons liv.
På engelska heter boken "One small act of kindness", en liten gest av godhet. Libbys beslut att hjälpa den unga kvinnan som lider av minnesförlust är ett utslag av sådan osjälvisk vänlighet.
– Jag vill att mina böcker ska erbjuda en paus från verkligheten. Men jag hoppas att de inte bara är lättuggat fluff, jag tror att läsarna ser att det finns ett litet budskap inbäddat i berättelserna. I det här fallet handlar det om att godhet inte alltid kommer inslaget i ett fint paket utan att det kan dyka upp när man minst anar det. Godhet får en att tycka att världen har blivit ett lite bättre ställe.
Romantiken frodas så klart i Lucy Dillons böcker. Men det är en kysk variant, utan några som helst likheter med de senaste årens stora erotikvåg à la "Femtio nyanser av honom". På frågan varför hon skriver så lite om sex rodnar Lucy Dillon.
-–Jag är faktiskt inte så bra på att skriva erotiska scener. Det är nog för att jag är brittisk. Jag hade kanske kunnat göra det om jag varit svensk, eller amerikan som EL James...
Fast EL James är väl också britt?
- Då måste hon ha irländsk börd, eller något. Nej, men skämt åsido så får man bara rum med ett visst antal ord i en bok och då ägnar jag hellre tid åt att beskriva hundarna i boken än sexscenerna, svarar hon och skrattar stort.
Hundarna ja, i alla Lucy Dillons böcker spelar de en väsentlig roll. Oavsett om det gäller en hemlös greyhound, en hyperaktiv dalmatiner, eller som här, en något illaluktande, men hjärtevärmande basset, så är relationerna till hundarna nästan lika viktiga som relationerna mellan människorna i berättelserna.
Vad ska nästa bok handla om?
– En liten flicka som blir stum när hennes föräldrar skiljer sig och om den relation som hon skapar med en äldre kvinnlig släkting och dennas två mopsar. Hundarna är de enda som flickan kan tala med, berättar Lucy Dillon.