Johanna Magorias illustrationer är bärnande i berättelsen för läsaren att förstå vilken ovanlig familjen Amarants är i vår samtid.
Barnbok
Familjen Amarant flyttar in
Elin Ruuth, text. Johanna Magoria, bild
Bonnier Carlsen
Tillsammans har Johanna Magoria och Elin Ruuth istället format en verklighet i historien om Neo Andersson som liksom vrider sig runt det som sker.
Neo bor med sin familj i ett alldeles vanligt villaområde i en svensk småstad. I kvarteret står dock ett till synes övergivet hus som inte liknar något annat. Det har ett litet torn, är slitet med trasiga fönsterrutor och natur som Magoria låter slingra och växa sig in i huset. När ägarna så flyttar in liknar de inte sina grannar det minsta. Förutom att vara omodernt klädda, har de både horn, kluven överläpp och ludna öron. Det ni!
För Neo är det allra viktigaste ändå att det finns barn i familjen. Till och med hela fyra stycken - och en pappa som är lite deppig.
Någon uppenbar nytta för barns lärande, något som är vanligt idag, finns nu inte i ”Familjen Amarant flyttar in”. Och på så sätt sticker den ut i dagens utgivning. Konstnärligt modigt lämnar den istället över sig till läsaren att själv utforska berättelsens olika spår. Därför är det inte heller enkelt att vuxensjälvsäkert påstå vad boken handlar om, eller vilken genre den tillhör.
Av texten förstår läsaren att familjen nog rent av är adlig med ett liv efter den klassens manér, och med namn som får en att tänka på träd. Sen har de en tam krokodil, tjänstefolk med folkliga namn, och ännu ett hus på landet. Ändå får alla realistiska känslor för en åttaåring plats: att vara nyfiken, göra fel, skämmas för sina föräldrar och att faktiskt få nya vänner som en både förstår sig på och inte. Så magisk realism – kanske?
De svartvita illustrationerna, kusin med Wegelius bilder i ”Esperanza” och berättelserna om gorillan Sally Jones, med insprängda detaljrika bilder, snirkliga anfanger, dekorationer och små detaljer skapar stämningen, men betyder ju mer än så. Utan bilderna skulle vi inte förstå hur verkligt obekanta den ovanliga familjen är inför den moderna tiden.
Oväntat mycket lämnas öppet till läsaren, ännu ett ovanligt drag, men som faktiskt fungerar då det finns andra trådar i berättelsen att följa. ”Familjen Amarant flyttar in” är också första delen i en serie och kanske får läsaren lära känna mormor med sin taxar, eller veta mer om mamman som visat sig vara död, i nästa del.