Under sitt långa liv skrev han ett 30-tal diktsamlingar. Han arbetade också som konstkritiker och universitetslärare. Som översättare kom han särskilt att ägna sig åt franska tidiga modernister som Mallarmé och Rimbaud och surrealisterna Breton, Eluard och Jacob, författare som påverkat hans egen poesi.
Ashbery bodde i Frankrike under 1960-talet och skrev dikter fyllda av fantasier och drömmar, inspirerade av fransk surrealism.
Tillsammans med poeterna Frank O’Hara och Kenneth Koch räknas Ashbery som grundare av den avantgardistiska ”New York-skolan”, som namngavs 1961 efter konstriktningen med samma namn. Poeterna stod nära den samtida bildkonsten och musiken. Ofta läste de sina dikter på konstgallerier. Amerikansk populärkultur var också en inspirationskälla för Ashbery och Koch. Liksom italiensk renässanspoesi! Allt kunde användas som stoff till dikter.
Ashbery har sagt i en intervju: ”Jag tycker att både de mest alldagliga och de mest eleganta uttryckssätten i lika hög grad förtjänar att tas i beaktande”.
Natur & Kultur ger nu ut ett gediget urval av Ashberys dikter på svenska. Det är en mäktig volym på drygt 350 sidor och ett vidsträckt poetiskt universum för läsaren att utforska.
Dikter, långa som noveller eller bara ett par koncentrerade strofer, ibland skrivna på klassiska versmått, ibland prosaliknande, fulla av överraskningar, hemligheter och hisnande associationer.
En höjdpunkt i Ashberys produktion är diktsamlingen ”Självporträtt i en konvex spegel” (1975) som belönades med det prestigefyllda Pulitzerpriset. Titeln är lånad från ett konstverk, målat 1524 av den italienske konstnären Parmigianino. Han gjorde konsthistoriens första självporträtt med hjälp av en konvex spegel. Ashbery beskriver konstverket detaljerat i inledningen av en 20-sidig dikt med samma titel som konstverket och diktsamlingen.
Kan konstnärens själ simma ut genom ögonen och sedan ta sig tillbaka? undrar Ashbury. Men...
Själen måste stanna
där den är, om än aldrig så otålig, lyssnande
till regn mot rutan, höstlövens rassel,
i vinden, trängtande att befrias, utanför,
men den måste förbli i sin pose, här.
Är avbildning av verkligheten möjlig, har konstnärens avsikter kommit till uttryck eller har konstverket blivit ”till någonting helt annat än vad konstnären åsyftade”, vad gör tiden med konsten? Dikten diskuterar många frågor av estetisk och filosofisk natur. I och med denna diktsamling såg sig Ashbery ”upphöjd till en filosofisk poet av rang” enligt hans uttolkare Göran Printz-Påhlson.
Som kontrast till detta allvar citerar jag några rader ur den roliga dikten ”Intressanta människor i Newfoundland” hämtad från samlingen ”Varthän skall jag vandra” (2005) Det är både ovisst och oväsentligt om Ashbery någonsin besökt Newfoundland.
Doktor Hanks
bensågaren, var verkligen en skicklig kirurg, när han inte
var fullständigt plakat, vilket han var för det mesta. När
han bara var halvfull kunde han utföra hyggliga
skalloperationer. Och så var det den blinde mannen
som aldrig sa någonting men kunde frambringa spöklik
musik på ett sågblad.
Så käre läsare, nu har du chansen att försjunka i en ovanligt innehållsrik och skiftande diktbok som räcker hela livet. Ashberys texter kan inte sällan förefalla kryptiska, men han har själv sagt att det inte finns några dolda betydelser i hans diktning. Hur han nu kunde veta det.