– Jag läste en pytteliten notis i en europeisk tidning där det stod ungefär att Tyskland lyckats slarva bort närmare 10 000 flyktingbarn. Vadå slarva bort tänkte jag.
Notisen fick författaren och journalisten Lisa Bjurwald att bestämma sig för att låta den hårdnackade specialpolisen Rebecka Born komma tillbaka. I höst kommer ”Ta min hand”, uppföljaren till spänningsromanen ”Tills bara aska återstår”.
Lisa Bjurwald har jobbat som journalist i över 20 år och har granskat extremhögern i flera fackböcker, i vintras anordnande hon en stödgala för Syriens krigsdrabbade folk och nu senast tog hon initiativet till en alternativ bokmässa efter debatten om tidningen Nya tiders medverkan på Bokmässan i Göteborg. Hon drivs av ett samhällsengagemang som tog fart när hon som 16-åring hoppade av gymnasiet och började jobba som reporter och krönikör på Expressen.
Men Lisa Bjurwald vill att så många som möjligt ska kunna ta del av de ämnen hon skriver om, och förhoppningsvis bli lika upprörda som hon själv. I fjol kom därför den skönlitterära debuten, boken ”Tills bara aska återstår”, baserad på en reportageserie om sexuell trafficking hon har skrivit för Svenska Dagbladet och Der Spiegel.
– Man får ett falskt intryck när man ger ut uppmärksammade reportageböcker. Du får glada tillrop från en elit av åsiktsjournalister i Stockholm. Men när du ska åka ut och prata om din bok på landsbygden sitter det två personer i publiken. Nu generaliserar jag verkligen men du når inte ut till vanliga människor med facklitteratur.
I ”Ta min hand” tar sig specialpolisen Rebecka Born an ännu ett komplicerat och avgrundsmörkt fall. Historien är baserad på djupintervjuer med offer och experter i ämnet försvunna flyktingbarn och nätpedofili. I de östeuropeiska länderna Ungern och Slovenien försvinner upp emot 95 procent av flyktingbarnen inom några dagar från att de sätter sin fot i landet och i Italien försvinner minst 28 flyktingbarn varje dag.
I researcharbetet har Lisa Bjurwald haft kontakt flera organisationer, bland annat Missing Children Europe, som har vittnat om att en stor mängd av de här barnen hamnar i sextrafficking och att det ofta sker direkt vid ankomsten till Europa.
– De flyr ett helvete och hamnar i ett annat, säger Lisa Bjurwald och undrar varför inte fler reagerar och jämför med den massiva mediebevakningen av exempelvis den försvunna brittiska flickan Madeleine McCann.
– Jag tror inte alla européer är rasister, men om myndigheterna inte letar och om tidningarna med sin nyhetsvärdering signalerar att det inte är något du som läsare ska bry dig om – då tänker man till slut att det är ”sådant som händer”.
I boken får vi följa två unga flyktingpojkar som hamnar i klorna på ett nätverk av pedofiler med oerhört våldsamma böjelser. Hon har varit noggrann med att inte beskriva övergreppen för ingående, utan litar på att läsarna, även om de inte har varit inne på de här forumen, kan föreställa sig vad barnen går igenom.
– Jag blev mest förvånad över att det finns en industri på internet som fortgår utan att stoppas – som handlar om att skada, våldta och i värsta fall mörda små barn, säger hon.
Även om Lisa Bjurwald har börjat skriva deckare är det inte en genre hon själv läser så ofta. De många och ofta överdrivna våldsskildringarna av unga skändade kvinnokroppar ger henne avsmak. På Svenska deckarfestivalen i fjol deltog hon och författarkollegan Katarina Wennstam i en panel om sexualiserat våld i spänningsromaner och beskrev sin syn på våldtäktsskildringar: Att det är viktigt att beskriva övergreppen ur kvinnan och offrets perspektiv och inte ha med vidriga detaljer bara för att det ”kittlar”.
– Trenden nu är att beskriva det ur styckmördare och andra extrema gärningsmäns perspektiv. Den typen av deckare vill jag inte stödja genom att köpa. (TT)