Men mer böcker är inte liktydigt med bättre böcker, och när det gäller bredd och kvalitet finns mer att önska.
Utgivningen av böcker för barn- och ungdomar är historiskt hög i Sverige. I fjol kom 2 089 böcker, vilket var 229 fler än året dessförinnan, enligt Svenska barnboksinstitutet. Växande egenpublicering och billigare trycktekniker förklarar en del av uppgången.
Går man 15 år tillbaka har utgivningen ökat med hela 78 procent och de två senaste åren har även försäljningen stigit markant. En inte alltför djärv gissning är att vuxna köper böcker för att dämpa ångesten över larmrapporterna om sjunkande läsförmåga och över att se de små rikta näsan mot Youtube-klipp och spelkonsoler i stället för att läsa. Men hur står det då till med kvaliteten på denna kvantitativt tunga utgivning?
I fjol fördubblades utgivningen av bildillustrerade mellanåldersböcker som "Dagbok för alla mina fans".
– Bilder gör inte böckerna sämre, men det är en annan sorts läsning. Man märker att barnen är påverkade av internet, de kanske inte orkar koncentrera sig lika länge, säger barnbibliotekarien Philippe Couderc, i fjol medlem i Augustjuryn.
Just nu rensar han bokmagasinen vid Tranströmerbiblioteket i Stockholm och slås av hur texterna har förändrats. De kapitelböcker som gavs ut på 1980-talet, riktade till 9- till 12-åringar, upplever han som mer komplexa än de som kommer från förlagen i dag.
– Även om vissa barn läser avancerat nu också skulle många inte klara av att läsa de här böckerna. I mellanåldern ska det vara mer lättläst i dag, lite lättuggat, rak handling. Inte böcker med så avancerade konstruktioner som man kunde hitta tio år tillbaka, säger han.
Elina Druker, litteraturvetare vid Stockholms universitet, och ledamot i Alma-prisets jury, håller med.
– Sedan man väl säga att det finns vissa författare, som Ulf Stark, till exempel, som är helt lysande i den typen av text. Det är en väldigt svår genre, att få till olika lager i en text som är ganska kort och kompakt, men det finns några som är stadigt bra på det.
De svenska författarna håller överlag en hög nivå enligt Elina Druker som talar om en både "livskraftig och intressant utgivning". Det som bekymrar henne är kvaliteten på det översatta. Stora språkområden, som tyska och spanska, går den svenska publiken förbi. 60 procent av översättningarna görs från det anglosaxiska språkområdet och andelen ointressanta översättningar växer, tycker Elina Druker.
– I vissa fall kan man fråga sig om det ens är litteratur. Du kanske får en liten bok men den kommer ihop med en handväska eller en ficklampa. Jag tror att producenterna tänker på att det blir billigare moms om man kallar det för bok. Här skulle jag vilja säga till konsumenten: "skärp er lite, tänk till. Välj en riktig bok".
Ofta är det småförlag som Kabusa, Argasso Mirando, Hippo med flera som vågar introducera nya bra författare och idéer, framhåller Elina Druker.
När det gäller utländska bilderböcker finns dock mer att önska. En ickesvensk avancerad bilderboksskapare måste i princip lyftas med Alma-priset för att kunna bli utgiven i Sverige, konstaterar Svenska barnboksinstitutet i sin årliga bokprovning. Annika Edlund, barnbibliotekarie i Umeå och medlem i Alma-juryn, efterlyser mer mod både hos de stora förlagen och hos föräldrarna.
– En del föräldrar tycker att böcker inte ska vara farliga, att barn ska kunna somna utan att vara rädda, men det är ju väldigt tråkigt om böckerna ska vara insomningshjälp.