Nu kommer hans prisade roman "Den första stenen" på svenska – en nattsvart krigsskildring av hur en dansk plutons insats förvandlas till ett obarmhärtigt tv-spel där människoliv saknar värde.
Med tanke på att den danska författaren och debattören Carsten Jensen i många år har varit en stark röst mot danska insatser i krig så kan det tyckas vågat att skriva en fiktiv roman i samma ämne. Kan vi läsare lita på att hans avsikter är att skriva en spännande berättelse som skildrar krig och inte att få oss att ta avstånd från de danska insatserna?
Carsten Jensens förklarar att han har ansträngt sig för att hålla isär rollerna som journalist och debattör, och att hans roman inte tar ställning. Samtidigt är den på inget sätt en smickrande skildring av utländska truppers insatser i krig. Och även om man förstår att berättelsen är fiktion så lär den inte locka någon ung människa att åka till ett krigsområde.
– Den är svart och grym för att det är så krig är. Jag vill att läsaren ska få upplevelsen av hur det är att befinna sig mitt i ett krig, krigets klaustrofobi och vad det gör med människor. Den handlar om krigets fascination och ödeläggelse, säger Carsten Jensen.
Titeln "Den första stenen" anspelar på "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen" ur Johannesevangeliet. Men här är det inte givet vem som är skyldig eller oskyldig, vän eller fiende och om en utsträckt hand är just det eller en fälla. Medlemmarna i den danska plutonen i romanen kommer till Afghanistan med längtan efter äventyr, blir förrådda av en av sina egna och hamnar i ett datorspelsliknande scenario, långt värre än deras värsta föreställningar, fullt av sammandrabbningar med såväl fiender som den egna moralen.
Den över 650 sidor långa romanen är bitvis en thriller med inslag som man åtminstone hoppas är osannolika. Carsten Jensen är Afghanistankännare men han har aldrig, till skillnad från krigsskildrare som skriver om egna erfarenheter, varit i strid eller ens i det militära. Men han har varit inbäddad med danska trupper i Afghanistan och boken bygger på gedigen research.
– Ju mer jag vet desto friare kan jag vara. Det har också varit nödvändigt för mig som debattör att ha bra koll, som en av få, eller ett tag kanske den enda kritiska danska rösten.
Danmark har varit involverat i fem krig sedan 2001 men den danska självbilden är att det är ett fredligt land med hög moral, menar Carsten Jensen som anser att skönlitteratur kan vara en del i ett lands självrannsakan. Därför ville han skriva om ett samtida krig.
En stor skillnad mellan krig förr och i dag som Jensen har velat lyfta fram är frivilligheten, de danska soldaterna är inte i Afghanistan för att de är värnpliktiga som har kallats in. De är där för att de har valt det. En annan är att flera av soldaterna redan innan de åker ut i krig har tillbringat timmar i strid i intensiva, verklighetstrogna datorspel utvecklade av militären för träning men som sedan har gjorts kommersiella av spelföretag.
– Vi har plötsligt en generation av unga soldater för vilka kriget är ett äventyr, som ett datorspel. Det är våldsamt och fysiskt och de kan dö – men det är inget de förstår innan. Många som åker ut är hungriga på strid men när de väl har varit i en så visade det sig vara mycket mer våldsamt än vad de hade kunnat föreställa sig.
Carsten Jensens internationella genombrott som författare kom med sjöfartsromanen "Vi, de drunknade" som utspelas i hans födelseort Marstal på ön Ærø. Hans pappa var sjöman och även om fadern inte figurerar i boken så handlade Jensens skrivande till stor del om att förstå sin pappa, men också om fascinationen för människor som riskerar sina liv i stort sett dagligen på sina jobb. Egentligen är det av samma anledning som han har skrivit "Den första stenen".
– Det finns många likheter mellan sjömän och soldater. Inte minst att deras arbetsplats riskerar att bli deras kyrkogård. Vad gör det med människan att döden är så verklig? Men också en maskulinitet som jag aldrig känt igen mig i, men som min far hade, och som jag fascineras av. (TT)