"Tidiga Epxloited", utgiven på Teg Publishing, är andra delen i en planerad triologi och uppföljare till fjolårets "Med rätt att dö". Titeln är en referens till punkbandet "The Exploited". Ett band han inte har lyssnat särskilt mycket på, erkänner han.
– Inte så mycket som jag vill och det är väl ett av temana i boken, att jag lyssnade mer på Discharge – ett annat tidigt engelskt punkband. Hade jag lyssnat mer på tidiga Exploited hade det varit annorlunda.
Om nu någon läsare inte känner till de här två banden är det inte så konstigt, tillägger han lite försonligt.
– Det är en väldigt snäv referensram. Engelsk råpunk från tidigt 1980-tal.
Vad är skillnaden när du skriver dikter och låtar, och har du någon gång funderat på att lägga av med det ena och satsa mer på det andra eller funkar det bra att hålla på parallellt?
– Det funkar bra att hålla på med båda grejerna. Men det blir mindre och mindre skillnad. Det är numera mer en fråga om redigeringen än om val. Förut visste jag innan om jag skulle skriva en text eller om jag skulle skriva en dikt. Nu väljer jag inte i förväg på samma sätt. Ganska snart så känner jag vad det ska bli, men det är samma ingång.
Vill han skriva friare och inte lika rytmiskt som i en låttext så blir det en dikt. Innehållsmässigt och ämnesmässigt tycker han att låttexterna och dikterna har gått hand i hand sedan ungefär 2015. Samtidigt känner han att han har utvecklats som poet på senare år.
Under arbetet med den pågående diktsamlingstrilogin har han gått upp så mycket i skrivandet att han inte har hunnit sakna turnerandet och musiken.
– Ekonomiskt har det däremot varit förödande, men det är en annan sak.
Hur mycket har corona annars påverkat dig och din sinnesstämning?
– Sinnesstämningen inte så mycket alls, men däremot har jag haft väldigt lätt för att skriva. Det har varit få distraktioner. Nu har ju folk haft det som jag alltid har det. Med färre avbrott från verkligheten har jag fått ökad arbetskapacitet.
Corona har varit ett annat tema i boken, liksom i den förra. Viruset har påverkat världen och vår tid så mycket att det inte går att bortse ifrån, menar han.
– Det sipprar in i allting. Men jag har alltid hållit på mycket med döden och sjukdomar, så det är inte helt nytt för mig. Jag tror att jag kanske är lite bättre rustad för corona än många.
Som i dikten "Vården": "Det är obotligt. Och medicinerna måste hela tiden bytas ut mot nya mediciner. Starkare för varje gång och dyrare. Till slut kostar de för mycket och det finns inget att göra utom att vänta, se om det går över, men."
Som de flesta andra har han fruktat att bli sjuk, men han har inte alls lidit av själva isoleringen som pandemin har föranlett.
– Nej, inte när jag skriver. Jag vill ju vara i den världen. Jag tycker att den är mycket härligare att vara i än verkligheten.
Är du asocial?
– Ja, lite tror jag. Jag umgås väldigt lite med folk.
Behöver inte låttexterna och dikterna lite intryck från verkligheten?
– Jo, men ofta tycker jag att en dikt ger nästa text. Så initialt kanske det behövs, men inte sedan.
Han berättar om sina dagliga rutiner. Han stiger upp på morgnarna, gör kaffe och slår på "sitt soundtrack". Musiken är med honom hela tiden.
– Det är olika musik för varje bok och för varje skiva. Det blir mycket instrumentalt.
Efter ett tag går han en timmes promenad, men håller sig alltid i Svartöstaden i närheten av där han bor, ser årstidernas skiftningar längs stranden och i skogen. Han är ingen naturlyriker slår han fast, men lite miljö har det ändå krupit in i diktsamlingen. Som i dikten "Nordiska alligatorer": "Stora vassa decemberflak klättrar över varandra, upp på land. Klapprar med käkarna./Det är inte som att naturen försöker säga mig något. Det är färdigpratat."
Dikterna är vid en snabb anblick till synes pratiga med vardagligt språk och påminner om prosa med ordinär meningsuppbyggnad och raka högermarginaler. Men det är bara skenbart och ett medvetet grepp, förklarar han.
– Med det kamouflerar jag de här ganska svåra tankarna och föreställningarna om saker och ting, de komplicerade filosofiska grejerna.
Vi lämnar kaféet i Kulturens hus och går ut i den klara höstluften för att hitta en bra miljö att fota i.
– Här kan du ta bilden, med regnbågsfärgerna bakom, säger han när vi passerar Clarion på Smedjegatan.