Herrrrregud!
Halv åtta var det kaos vid chipshyllan på Hemköp i Linköping.
Man fick tränga sig fram och grabba tag i sina grillchips för att sedan i grått spöregn gå mot en varm soffa och skojsig tv-underhållning.
Och för en killer av en nervpirrande final! Danny gjorde sitt bästa han kunde men ingen kunde slå Loreeeeeeeen.
Det sägs ju alltid att det är mest unga tjejer som röstar i sådana här tävlingar och det verkar faktiskt som att ni i år röstade på den artist ni tyckte utstrålade mest hjärta och talang och inte bara snygga killen, vilket gläder mig, ty den egoboosten de där boysen får behöver ni bättre själva så att ni kan bli lika bra som Loreen eller Danny i framtiden. Ja jo för Danny var verkligen bra också och det gjorde ont att se honom bli sådär besviken men hans nummer kändes tyvärr lite stelt och utdaterat. Loreens kramiga fridans hade å andra sidan feeling och hallojs, tomtar och troll och sådant man blir varm i pumpen av.
Hon är som en god liten häxa som kan ta oss upp och över alla jävligheter i Baku och kanske till och med slå de små söta Babushkorna i Buranovskie Babushki (googla dem - tro mig det är värt det) som i onsdags charmade ihjäl hela världen och knep hem finalplatsen i Ryssland. Det blir då som en rysk folksaga: snälla små babushkor mot den unga häxiga någonting i Isadora Duncan-tyg och en stuga i "skogen" och fridans och alla lever lyckligt i alla sina dagar bortsett från kanske delar av Bakus befolkning som tvångsförflyttats för byggandet av Eurovisionarenan och paret Reinfeldt.
Ni måste i vilket fall se det ryska bidraget! Det var nävertofflor, falsksång och eurodisco i en uppfriskande blandning där artisterna för en gångs skull såg glada ut på riktigt och publiken skräckslaget klappade i takt. Loreen har å andra sidan sin ståtlige kavaljer och fejksnö, det kommer att bli stenhårt i maj.
Thorsten kom trea om man skulle räkna endast folkets röster och det är också fina grejer. Hah, det hade varit intressant att ha honom i Baku, som en lite skör rysk folklig ledare som min kompis Lars sa, en skön kompis med spretiga fingrar.
Jaja.
Nu har man den där klumpen i halsen som man alltid har när glittret är över och förbi, fast man (läs jag) kommer ju att sitta där igen och igen framför youtube och skråla med Loreen när hon skriar Euphoria för trehundrafemtiofjärde gången för att därefter skamset krypa bort från tv:e/datorn och försöka vinna tillbaka folks respekt genom att låtsas bara lyssna på typ Keith Jarrett resten av årets alla dagar.
Nu måste jag försöka ta mig till Baku.
Ajöken.