De kommunala kulturskolorna utvecklas och breddar sin verksamhet. Fler och fler erbjuder också dans, teater och bildkonst. Många kommuner väljer att slopa avgiften, visar den nya rapporten.
Samtidigt minskar antalet kommuner i Sverige som helt saknar kulturskola. Kulturskolan är en frivillig kommunal verksamhet, men idag är det bara sju kommuner i hela Sverige som står utan.
– De som finns i Norrbotten har en väl fungerande verksamhet. Framförallt är jag imponerad över samarbetet med länsmusiken, Framnäs folkhögskola och Musikhögskolan i Piteå som hjälper till att arrangera kurser, utbildningar och läger för både ungdomar och lärare. Det ökar möjligheterna för de ungdomar som vill komma lite längre inom musiken, säger Torgny Sandgren, Sveriges musik- och kulturskoleråds generalsekreterare – som själv har rötterna i Arvidsjaur.
År 2010 lade Älvsbyns kommun med socialdemokraterna i spetsen ner sin musikskola för att spara 1,5 miljoner kronor per år.
– 1000 personer skrev på en protestlista och lämnade till kommunfullmäktige, men det hjälpte inte, berättar musikläraren Börje Andersson.
Meningen var att studieförbunden skulle ta över musikundervisning, men de hade inte resurser till någon instrumentalundervisning i den mening musikskolan hade haft. Av 250 musikskoleelever var det bara ett fåtal som valde att hoppa på någon studiecirkel. Istället slutade barnen spela, tjänsterna drogs in och musikskolans instrument magasinerades.
– Det var väldigt tungt. Vi hade även en väl utvecklad orkesterverksamhet som vi fick lägga ner, säger Börje Andersson.
Men Älvsbyborna fann sig inte i beslutet och de fick oppositionspartierna med sig. Socialdemokraterna tappade sin absoluta majoritet i valet hösten därpå – just på grund av musikskolans nedläggning – och efteråt backade de i frågan och återremitterade den till kommunstyrelsen.
Hösten 2011 återuppstod musikskolan i en ny form, som en kulturskola med sång- och instrumentalundervisning, men också med drama och bild som valbara ämnen.
– Jag tycker det hedrar politikerna att de kunde ändra sig, säger Börje Andersson.
Nu är det ungefär lika många barn i Kulturskolan som före nedläggningen och samma personalstyrka, bestående av sex del- eller heltidsanställda musiklärare. Undervisningen ges på skoltid och i samtliga skolor i kommunen.
En ny blåsorkester, Minibrasset, och en ny stråkorkester, Stråkdraget, startades i höstas. Målet är att alla barn från trean och uppåt ska få plats.
Börje Andersson för sin del anser att kulturskolan borde vara en obligatorisk kommunal verksamhet.
– Den ger barnen så mycket. Det är roligt att träffas och spela, men det är också någonting man måste anstränga sig och ge tid för att bli bra på, vilket bidrar till en positiv personlighetsutveckling.
Dessutom, menar han, är kulturskolebarnen ett viktigt inslag i kommunens kulturliv genom att de medverkar vid olika konserter och evenemang.
Till exempel ska Lisa Lundkvist, tolv år, spela solo på sitt valthorn vid nationaldagsfirandet. Hon kan inte tänka sig ett Älvsbyn utan en kulturskola.
– Det funkar inte. Det skulle vara tråkigt. Då skulle vi bara ha en skola utan musik.
Kompisarna instämmer:
– Det skulle kännas tomt, säger Hanna Andersson, nio år, som också spelar valthorn.
– Man skulle inte ha någonting att göra på kvällarna, för då brukar jag träna på mitt instrument, säger trumpetspelande William Larsson, nio år.