Från och med nu kommer den politiska opinionsbildningen allt mer att handla om värderingar. Efter flaggviftandet i Almedalen, där partiledarna verkade tävla om vem som hade den största dalahästen, har mediernas intresse för frågan snabbt ökat. Men är det verkligen rimligt att diskutera värderingar utan att fråga sig varifrån de kommer?
I en debattartikel i Dagens Nyheter (14/7) redogör Patrik Lindenfors för en studie där fyra kanadensiska forskare undersökt 30 attityder – bland annat till jämställdhet och preventivmedel. Hemmiljön kunde förklara ungefär en fjärdedel av attityderna, medan faktorer utanför hemmet förklarade tre fjärdedelar.
I ett land som Sverige har medierna väldigt stort inflytande på våra värderingar. Eftersom allt talar för att vi kommer att få en strid ström av åsikter om ”svenska värderingar” från framförallt de borgerliga tidningarnas ledarsidor (Expressen har redan utnämnt värderingsfrågan till ”nästa stora strid”), vore det kanske också rimligt att vi funderade över vilken mediernas roll har varit när det handlar om de ”svenska” värderingar som nu ställs emot de ”utländska”.
Jag började arbeta som journalist 1994. Här är några av de värderingar som då var rådande:
Damsport är inget som är värt att skriva om, eftersom kvinnor inte kan idrotta på samma sätt som män. Kvinnor bör inte skriva om sport, teknik eller politik.
Kvinnor bör inte vara kriminalreportrar. Kvinnor bör heller inte vara nyhetschefer eller chefredaktörer. Och i det fall att det görs undantag från ovanstående, så gäller regeln att det åtminstone inte sker särskilt ofta.
Till detta kan man lägga att skämt om kvinnor med sexuella anspelningar är helt okej, särskilt i bildtexter, men också på familjesidor, plocksidor och vad gäller insändarsidorna är det fritt fram för alla tänkbara höhö-iga kommentarer.
Sedan dess har som bekant en hel del hänt. Mycket av det som publicerades då, skulle aldrig tryckas idag. Många av de attityder som var rådande fungerar inte idag. Men är förändringen pressens förtjänst?
Presshistoriskt kan vi fråga oss vad det gjorde med läsarnas syn på kvinnor att tidningsvärlden var så mansdominerad. Mer nutidsorienterat kan vi fundera över vad det idag gör med läsarnas syn på sina medmänniskor när allt fler skribenter skiljer mellan ”våra” och ”deras” värderingar.
Värderingsdiskussionen är inte onödig. även om den hittills varit djupt populistisk. Men den blir svår – nästan omöjlig – att föra på ett ärligt sätt utan att ta in medierna i ekvationen.