Var tog civilisationen vägen..?

Vad innebär civilisation egentligen? Ordet används sällan i dessa postkoloniala tider eftersom dess mer skrytsamma yttringar inte förhindrade ett enda av de fantasifulla koloniala övergreppen, varken avhuggna händer eller total råvaruplundring. Från de civiliserade, gentemot de som gällde för motsatsen.

Ja, var tog civilisationen vägen? Varje dag medierapporter om just den råhet som Norbert Elias en gång skrev om i sina två epokgörande böcker som hette ”Sedernas historia” och ”Från svärdet till plikten”. Och han fann att godsherren inte längre saklöst fick våldföra sig på torparhustrurna eller låta hämnden sitta i svärdspetsen och till och med att han måste upphöra att snyta sig i gardinen och torka munnen mot bordduken.

Då när denna behärskning av de primitiva drifterna inträdde, då kan man också börja prata civilisation eller civilisationsprocess. Och samhället får finess istället för råhet, lagar istället för hämnd, etikett istället för slagsmål. Några regler synliga, de flesta troligtvis osynliga, men gällande. Under medeltidens gång ungefär, trodde Elias, kanske när vi fick kvinnofrid i svensk lagstiftning.

Om civilisation innebär en omfattande affektkontroll och en mångformig och svåröverblickbar kod för mellanmänskligt uppträdande, då är det faktiskt någonting att ta fasta på. Det duger gott. Kanske behöver man inte skämmas för lite kladdande på bordsduken, men lite eftertanke är aldrig fel, det finns grövre återfall och ett kladdande som innebär svårt lagbrott. Under de senaste veckorna åskådliggjort från de förgyllda salongerna, där dyngan nu sprätt upp över döbattangernas speglar och långsamt sipprar ner i parkettens fiskbensmönster.

Lärdom och referenser är aldrig fel, men blir vi nånsin av med lukten?

Från dessa de ädlaste sällskap och institutioner som samtliga har till uppgift att gynna snille och smak men lyckas runda civilisationsprocessen och istället gynnar övergrepp och smaklöshet.

Blir vi nånsin av med lukten?