Men kan man låta bli?
Under en kvällspromenad häromsistens hade jag Ann-Helen Laestadius som sällskap i hörlurarna. Som sommarvärd pratar hon om det många förknippar med hennes författarskap: samer. Hon berättar om frågor hon brukar få och säger att hon blir så trött när hon måste förklara och försvara allt som andra svenskar aldrig fått lära sig om samisk historia och kultur. Sådant som borde vara självklarheter att veta.
Ja, jag förstår henne, har fått samma typ av frågor om Norrland eller Tornedalen.
Några dagar efter Ann-Helens program hör jag Linda Boström Knausgård som även hon härstammar från Norrbotten och har tillbringat många somrar i Luleå. Min bekantskap med henne blev dock kort, när jag några minuter in i programmet insåg att hon inte vet skillnad mellan Norrland och Norrbotten. I ett av Sveriges radios mest prestigefyllda program berättar hon med inlevelse om hur hennes morbror vann tävlingar ”i hela Norrland och sen vidare upp i Lappland och ända ner i Västerbotten”. Tyvärr var det inte en felsägning eller ett tillfälligt hjärnsläpp eftersom hon fortsatte blanda ihop begreppen. Inte heller producent eller redaktör satt tydligen inne med den relativt grundläggande geografiska kunskapen om sitt eget land. Hennes stolpe ut räckte för att jag skulle slå av, det var för nonchalant.
Jag önskar de vore undantagsfall, då hade det varit så mycket lättare att överse med. Men jag tror inte att medarbetare på Sveriges radio är mer okunniga än den genomsnittlige svensken. Och det är så klart inte fråga om dåliga kartkunskaper, som att råka blanda ihop Skåne och Blekinge. Det får konsekvenser; socialt, ideologiskt och politiskt. Hela Sverige ska leva. Eller inte …
Vad är Norrland? Dess enda definition tycks vara att det inte är resten av Sverige. Något bortom, flytande och ogripbart.
Inom kort debuterar jag i genren lättläst där jag skriver om en familj som flyttar från Syrien till Sverige. Eftersom jag bor i Norrbotten placerar jag berättelsen i Norrbotten. Jag skriver om min egen miljö och blir därmed per automatik en Norrlandsförfattare när boken ska marknadsföras.
”Boken är skriven av en författare som levt och arbetat hela sitt liv i nordligaste Norrland med vad det innebär av förståelse för den särpräglade naturen och miljön i området.”
De har så klart rätt i sak, fastän de lika gärna kunnat skriva norra Sverige, eftersom vi än så länge i alla fall, inte brutit oss ur moder Svea. Men jag läser deras presentation och ser det nästan framför mig, hur jag lever och arbetar i armod och kyla och jag känner mig snudd på exotisk. I Norrland. Det mytiska landet i fjärran.
Sommar i P1, två Augustprisnominerade författare. Den ena kan tyvärr sucka hur mycket hon vill. Mot bakgrund av utgångsläget framstår kännedom om samer som överkurs på överkursen.