Att etablera sig inom de konstnärliga områdena innebär till stor del att lära sig att komma åt sin beskärda del, att lära sig skriva ansökningar som prickar in de rätta kodorden. Politikerna pratar om armlängds avstånd till kulturen, men i själva verket finns det ett antal kodord som öppnar skattkistan. Ett av dessa är nationella minoriteter.
”Kulturrådet har i uppdrag att främja samiska folkets och judiska, romska, sverigefinska och tornedalska minoriteters kultur. Det handlar om att stödja gruppernas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur, och att verka för att kulturinstitutioner och andra aktörer i samverkan med grupperna ska främja minoriteternas kultur och kulturarv.” Citat från Kulturrådets hemsida.
Själv är jag en andra generationens utflyttad minoritet, i likhet med bland annat författarna Ann-Helén Laestadius och Katarina Kieri. När jag tilldelades ett kulturstipendium av Svenska tornedalingars riksförbund för ett par år sedan blev jag både tacksam och ärad, men också lite brydd. Skulle de verkligen ge en sådan utmärkelse till mig? Jag som varken bor i Tornedalen eller talar meänkieli? Fanns det andra som hade större rätt till ett sådant stipendium än jag?
Men nu visar det sig att även de stora jättarna har fått upp ögonen för att det finns resurser att hämta. Till exempel har Natur & Kultur – i samarbete med en agentfirma – fått ett av de större anslagen för årets utgivning av minoritetslitteratur. Vi pratar här om ett bokförlag som i år kommer att dela ut tolv stycken arbetsstipendier à hundra tusen. De skänker alltså bort en komma två miljoner kronor samtidigt som de inhåvar bidrag på en summa motsvarande ett av dessa stipendier. Detta i konkurrens med små, lokala, snarast ideella förlag som drivs av minoriteterna själva.
Lilla piratförlaget hör till Piratförlaget, ägt av bland andra Jan Guillou och Liza Marklund, och stoltserar i sin marknadsföring med att vara ett av de svenska förlag med störst avkastning. De är ännu mer lyckosamma än NoK och kammar in tre hundra tusen för utgivning av bilderböcker. Tillsammans får dessa mediejättar 50 procent av hela summan som Kulturrådet delar ut för minoriteters litteratur.
Kommer vi nästa år att se även Bonniers och Norstedts i listan? Hur många procent ska Storytel ha?
För att kunna genomföra sina projekt bör de rimligtvis ha översättare knutna till sig, men det uppstår ändå en undran om på vilka sätt de enligt Kulturrådets formulering arbetar ”i samverkan” med de nationella minoriteterna. Nog finns det bättre sätt att främja och utveckla romsk och tornedalsk kultur än att dela ut överdimensionerade bidrag för att översätta Totte och Emma från 70-talet.
Det var en gång en pojke som blev bestulen på sitt äpple av lärarinnan. Pojken hostade och hostade och fröken undrade hur det var fatt. ”Äpyli meni väährään kurkhuun” (äpplet hamnade i fel strupe).
Vi har sett det förut. Norrland exporterar naturresurser – i det här fallet i form av kulturell och språklig rikedom – till koncerner i Stockholm, och åt oss själva återstår ... smulor.