I den klassiska sagan står Snövits styvmor drottningen framför sin magiska spegel varje dag för att få bekräftelsen på att hon fortfarande är den enda och allena som tronar på förstaplatsen. Dock hade hon det jämförelsevis lätt, eftersom endast Snövit fanns som utmanare.
Idag får vi skriva om sagan på två sätt. Det första blir så klart att byta ut adjektivet. Ingen vill längre vara vacker, eller åtminstone inte erkänna ens för sin spegelbild att skönhet är vad man eftersträvar. Och sedan måste vi byta ut spegeln mot sociala medier. Således blir ramsan: ”Facebook, Facebook på skärmen där, säg vem som godast i landet är”.
Och svaren kommer i form av tummar, hjärtan och utrop i stil med ”bästa, finaste du”. Superlativen haglar över den som lyckats sminka fram den bästa människosynen. Den skarpaste feministen, den vidsyntaste antirasisten och den ädlaste socialisten. Fast bara rent kosmetiskt, ty trots de senaste decenniernas mantra om att det är insidan som räknas så räcker retoriken längre än handlingarna i många fall. De snyggaste formuleringarna vinner flest likes. Att prata gott om människor i samhällets utkanter slår högre än att ha dem i sin kontaktbok. Den är god som säger att den är god.
Liksom i sagan är allt gott och väl så länge den magiska spegeln ger rätt svar. Men så plötsligt en dag ändrar den sig och svarar: ”Drottning, ni är vackrast i salen här, men Snövit vackrast i landet är”. Ve och fasa! Konkurrens. Avunden börjar gro i drottningens hjärta. Till sist har hatet växt sig så starkt att hon inte längre kan se sin egen skönhet, utan är helt förblindad av att förgöra Snövit. Att existera sida vid sida finns inte som alternativ. Snövit måste dö.
Och det är i denna stund som drottningen begår sitt mest fatala misstag. Snövit ska förgöras om det så skall kosta henne själv livet. Att offra sitt liv och sin själ frestar mer än att leva sida vid sida med sin antagonist.
Visst finns det många goda ideologier, många ismer som har sin grund i empati, lika värde och solidaritet. Men att stå likt en högfärdig kunglighet framför en förtrollad spegel för att bekräfta sin egen förträfflighet är inte bara fåfängt, utan riskerar att göra dem till sina egna bödlar.