Medierna är en spegel som vi kan betrakta oss själva i. De säger väldigt mycket om vilka vi är och vilka problem vi tampas med.
Historiskt sett har medieföretagen dragit nytta av vår vilja att samlas kring gemensamma agendor och gemensamma identiteter. Tidningar startades med den uttalade ambitionen att knyta till sig och forma breda grupper av människor. Den press vi har idag är ett arv av detta – och de flesta av oss som fortfarande är prenumererande läsare är ett direkt arv av den kultur som bygger på att vi strävar efter att enas kring samma saker – och där vi i varje givet ögonblick vill visa upp detta för omvärlden för att få tillbaka ett kvitto på vilka vi är och var vi hör hemma.
Fram till slutet av 1970-talet var dessa identiteterna hyfsat breda, något som speglades i att pressen kunde leva på grova uppdelningar, som tjänstemannatidningar och arbetartidningar, eller för den delen storstadstidningar eller landsortstidningar. Innehållet både reflekterade och stärkte målgruppens identitetet.
Det absolut största skiftet i samhället idag handlar inte om teknik, utan snarare om att våra förr så stabila identiteter löses upp, utan att vi kan göra något åt det.
I en tid där identiteterna vittrar sönder kan väldigt få växa upp med en säker känsla om vem man egentligen ÄR. Den generella spådomen är att dagens unga kommer att vara tvungna att byta yrkesbana minst fem gånger under sin livstid.
Rädslan och osäkerheten inför framtiden går igen i undersökning efter undersökning, men drabbar inte bara de unga. Allt fler upplever yrseln av att famla i en samtid där mycket av det stabila och sammanhållande tycks vittra sönder, bara för att ersättas av något mycket mer flytande och lättlösligt.
Jobb försvinner, utbildningar blir värdelösa. Imorgon måste du uppfinna dig själv på nytt. Men hur gör man det? Och vem ska man egentligen vara?
För de traditionella medierna innebär det här ett problem. En 70 år gammal innehållsmix, framtagen för att låta en bred grupp människor samlas kring en gemensam agenda, svarar inte mot den explosion av subkulturer och trendkänsliga kortlivade nischer som skapas när de äldre och lite mer fyrkantiga identiteterna faller isär och ersätts av trevande människor som desperat försöker omforma sig till något som svarar mot tidens abstrakta krav.
Tidningskrisen är djupt problematiskt på massor av plan. Men den säger åtminstone en hel del om våra liv.