Att julen är hotad, under attack, skadeskjuten och lämnad blödande i det stickiga mörkret under granen, det är verkligen ingen ny idé. Rasister och fascistoida partier må ha införlivat myten i sina program, under förevändningen att vi alla måste värna om svenska traditioner. Men i själva verket är julens motkrafter en lika självklar del av seden som någonsin tomten, Kalle Anka och risgrynsgröten. I populärkulturen har julen länge varit sagan om ett mirakel, ett trångmål som det inte tycks finnas någon utväg ur – förrän allt löser sig, med hjälp av kärlek och kanske en gnutta magi.
Hollywoods julfilmsklassiker följer ofta samma mall: Karaktär A saknar eller tappar något som vore väsentligt för att uppnå den sanna julefriden. Under stora prövningar återfås detta något, varpå hela familjen kan mötas i en varm omfamning. Och där, gärna vid en orkestrerad paketutdelning som verkligen befäster människornas kärlek till varandra, vet publiken att lyckan är funnen. Inte bara för en kväll, men för resten av evigheten.
Kanske tänker de fanatiska julivrarna i samma banor, att julaftons förlopp och utfall har allt att göra med årets samtliga övriga dagar. Och att den civiliserade världen står och faller med principen att blå barnaögon har rätt att se Disneys tecknade pickaninnydocka från 1932, minst en gång om året i Sveriges Television.
Men till och med Hollywood, vars värden ofta gått hand i hand med reaktionärernas, har på senare år gjort uppror mot den idylliska och traditionsbundna julbilden. I den råa Bad Santa (2003) spelar Billy Bob Thornton en alkoholiserad, sexmissbrukande tjuv som tar jobb som varuhustomte för att kunna göra inbrott efter stängning under julhandeln. En av förra årets julberättelser, The Night Before, innehåller bland annat en scen där Seth Rogens drogpåverkade karaktär Isaac spyr under midnattsmässan i kyrkan. Och även Office Christmas Party med biopremiär den 7 december i år har en trailer som utlovar en allt annat än barnvänlig vit jul.
Som om detta inte vore nog, så rapporterade nyligen Danmarks meteorologiska institut att temperaturerna i Arktis har nått nya rekordnivåer. I mitten av november var det så mycket som 20 grader varmare än vad som är normalt. För de allra flesta riskerar denna information att lägga åtminstone en smula sordin över julhandeln, korv- och skinkkonsumtionen och de inbokade flygresorna med eller till familjen.
Så visst är julen i fara, men det är inte mångkulturalismens fel. Tomten och renarna har sannolikt redan drunknat vid Nordpolen. Nu återstår bara väntan på ett mirakel.