Man har aktivt sökt efter utspel bland intervjupersoner och debattörer som skapar nya konfliktytor – allt som en del av en medielogik som präglat redaktioner i decennier.
Att medierna både är medskapare till konflikter – tacksamt utnyttjade av den som vill ha en plats i rampljuset – och tämligen ofta också den främsta anledningen till att en hel del tankar överhuvudtaget blir tänkta (läs: debattörer som blir uppringda för att fås att rasa mot varandra), borde rimligen leda till ett ansvar för vilket debattklimat som formas över tid. Mediernas ständiga sökande efter konflikter är ett centralt dilemma för den problematik som vi nu står mitt upp i, där våra medieflöden präglas av viral medielogik. Vi möts av den information som våra vänner delar.
Fostrade i mediernas konfliktkultur – som vi som publik också är medskyldiga till eftersom det är vi som har visat att den är kommersiellt gångbar – gör vi nu nästan pavlovskt vad redaktionerna gjort i alla år: vi delar det material som är konfliktfyllt, polariserande och ilsket. Samtidigt har det visat sig att medierna har nästan omöjligt att värja sig från strategiskt skapade hatstormar på internet. De ser ju precis ut som vilken annan stor konfliktfylld debatt som helst, eller hur?
I Dagens Nyheter 4/12 funderar journalisten Jack Werner klokt kring hur journalister gång på gång låter sig luras att skriva om hatstormar istället för att undersöka vem som startat dem och varför. Och om vi som publik drar vårt strå till hatstacken genom att ge den strategiskt planterade ilskan en boost på Facebook genom att kommentera och dela (vilket gör att innehållet kommer att bli prioriterat i flödet och därmed synligt för fler), har vi skapat en rundgång som får nästan fullständigt genomslag i alla medier och alla kanaler.
Så vad göra? Dels kan medierna börja ta ett ansvar för sina rutiner och ärligt ställa sig själva frågan vad en bra diskussion egentligen är. Är det alltid två ytterlighetspositioner som aldrig möts? (Spoiler: nej, det är oftast faktiskt precis tvärtom.) Dels kan vi själva agera på ett sätt som gör att våra liv kommer att kretsa kring annat än hat och ilska. Den digitala strategen Anna Loverus skrev nyligen ett inlägg på sin blogg (http://annaloverus.com), där hon listar fyra steg för att minska polariseringen på Facebook: tig ihjäl hatet, gilla och kommentera det som är bra, hjälp vänner hitta grupper de kommer att gilla och posta eget innehåll som dina vänner kan engagera sig i. Båda metoderna kräver medvetenhet – och egentligen är det väl där problemet ligger. Vi är på väg att fastna i en ond cirkel, där samhällsdebatt förvandlas till skrikmatcher och där vi lägger all vår energi på information från hatiska bluffmakare som lyckas lura skjortan av både journalister och allmänhet.