Feministiska uppvaknanden i drömfabriken

I startgroparna för 2000-talets sjuttonde år syns någonting röra sig i luften. En antydan, en ristande världsordning.

Foto: Petra Isaksson

Kulturkrönika2017-01-22 06:00

Glastaket må vara intakt i USA, där Donald Trump istället för Hillary Clinton tillträdde presidentposten den 20 januari. Men den stora grupp som föredrar att titta upp från dagstidningen och in i en tv-ruta kan nu bekvämt lämna gubbväldet bakom sig.

Den 13 februari hade den sjätte och avslutande säsongen av ”Girls” premiär hos HBO Nordic. I en trailer antyds att relationerna mellan Hannah, Jessa, Marnie och Shoshanna knakar betänkligt i fogarna. Och kanske slutade serien med att gänget splittras för gott. Lyckligtvis kan en uppsjö av streamingtjänster bjuda på mer optimistiska skildringar av kvinnliga vänskapsband, som det mellan Abbi och Ilana i ”Broad City”, Taystee och Poussey i ”Orange is the New Black” eller varför inte Eva, Sana, Vilde, Chris och Noora i norska ”Skam”.

Samtliga huvudrollsinnehavare från ”Sex and the City” har skrivit på kontraktet för en ny långfilm, vilket säkert kan glädja de nostalgiker som står rådvilla efter att ha plöjt igenom ”Gilmore Girls” återkomst på Netflix. Men den som saknar träffande gestaltningar av mor- och dotterrelationer gör klokast i att upptäcka Pamela Adlons och Louis C.K:s ”Better Things”, där Adlons karaktär Sam glänser ikapp med döttrarna Max, Frankie och Duke i vartenda avsnitt.

Den lågmält fenomenala ”Better Things” är dock en försynt satsning av jättebolaget HBO, i jämförelse med ”The Wire”-skaparna George Pelecanos och David Simons nya serie ”The Deuce”. Denna utspelar sig i New York under 1970-talet, med porrindustrins då lavinartade expansion i fokus. För inte så många år sen hade en sådan story, i kommersiellt underhållningssyfte, varit ytterligare en garant för en skamlös exploatering av kvinnors kroppar och våldet mot desamma. Nu anser sig dock manusförfattaren David Simon vara redo att beskriva subjektiva, kvinnliga erfarenheter, enligt en intervju i DN den 29 december: ”När jag var i 20–30-årsåldern var jag helt enkelt inte mogen att skildra saker som sexuell dynamik, könspolitik, misogyni och så vidare. Om man tittar på bågen från männen i ”The wire” till ”Tremé” och till de kvinnliga rollfigurerna i ”Show me a hero” så har jag vuxit upp lite, i alla fall försökt.”

Att en prominent manlig serieskapare idkar självkritik av det här slaget, och det inför en produktion som hyllats så förbehållslöst som ”The Wire”, kan förhoppningsvis påskynda feministiska uppvaknanden hos fler producenter. Om ”The Deuce” förmår att lyfta sig över den ännu förhärskande ordningen, där blåslagna och repliklösa kvinnliga offer ses som en naturlig del av lördagsunderhållningen, så kan vi verkligen tala om en ny rörelse i drömfabriken.

Krönika

Elin Ruuth

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!