Därför ligger kulturministern vaken på nätterna

”Medierna står vid kanten på ett stup”, sa kultur– och demokratiminister Alice Bah Kuhnke efter att Dagens Nyheter avslöjat att Mittmedia spånat om ett framtidsscenario där koncernens dagstidningar görs om till gratistidningar och 75 procent av journalisterna sägs upp.

Foto:

Kulturkrönika2016-08-20 06:00

Ministern tillade att hon inte hade sovit särskilt gott sedan nyheten publicerats.

Mittmedia äger 28 dagstidningar och når över 800 000 tidningsläsare i mer än 60 kommuner. Blir förslaget verklighet skulle det innebära det största dråpslaget mot svensk journalistik någonsin. Dessutom skulle det, som Expressens chefredaktör Thomas Matsson påpekat, troligen också drabba andra tidningar än koncernens. Om landsortstidningar försvinner blir det svårt att få ekonomi i distributionen av exempelvis Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet på andra håll än Stockholm, eftersom utdelningen skulle bli alldeles för dyr om inte fler tidningar delar på kostnaden för systemet.

Vi vet så klart inte vad som kommer att hända med Mittmedias tidningar, bland dem Nerikes Allehanda, VLT, Arbetarbladet, Dala-Demokraten, Östersunds-Posten och Sundsvalls Nyheter. Men klart är att vi efter mer än 15 års debatt till sist är framme vid en punkt där det är uppenbart för alla att delar av dagstidningsjournalistiken på riktigt håller på att försvinna.

Tidningarna har krisat länge – nu väntar den reella tidningsdöden. Med den försvinner både viktig granskning och informationsspridning, men också en kultur och ett förhållningssätt till läsning och fakta.

En sak är klar: när de prenumerade papperstidningarna försvinner kommer de inte ersättas med digital journalistik i samma omfattning. Mittmedias förslag pekar istället mot en nära framtid där tidningarna slängt ut de journalistiska ambitionerna och transformerats till produkter vars främsta syfte är att nå en publik det går att sälja annonser till.

Historiskt sett har vi visserligen haft massor av sådana tidningar förut – många av de tidiga lokaltidningarna var just annonsblad, var primära syfte var att dra in pengar till ägarna, inte att uttrycka eller skildra något. Men vi har inte haft någon tid då det b-a-r-a har funnits sådana tidningar i centralorter.

Kommer kulturpolitiken att kunna rädda journalistiken? Kan den ens det, även om den skulle vilja?

Det är lätt att känna symptati för ministerns nattsömn.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!