Med ett jämnt parlamentariskt läge mellan blocken och där det redan framkommit tecken på att även stora partier engagerar sig i trollkonton för att sprida nidbilder av sina motståndare, ser den politiska våren ut att bli en rysare. Tonläget kommer att höjas, polariseringen öka och ilskan växa. Det är ingen bra grund för ett demokratiskt samtal.
Under några år har vikten av källkritik diskuterats allt mer. Ett stort arbete har påbörjats i skolorna, vilket kommer att få stor betydelse framåt. Men även bland de grupper som borde vara experter finns det en hel del problematik kvar att lösa.
Den stora frågan är egentligen var vi ska få kunskap nog att navigera i de nya medielandskapen.
Journalistiken spelar en viktig roll här, men samtidigt är mycket av dagens material inlåst bakom betalväggar och når inte ut till alla. Särskilt inte till de grupper som redan har köpt in sig på tanken att professionell journalistik är förljugen propaganda.
Ännu svårare blir det med den intrikata påverkan som riktas mot oss från främmande länder, där framförallt Rysslands agerande redan har diskuterats en hel del i samband med andra länders val.
Hur hanterar vi en verklighet där vi inte har tillräcklig kunskap kring vad som pågår under ytan på internet?
Där vi inte ser vem som försöker påverka oss, hur det sker eller förstår vilka metoder som används? Hur gör vi för att fortsätta inhämta kunskap och sann information i en värld av lögner, troll, botar och desinformationskampanjer?
Politiken har i sig ett ansvar, naturligtvis. Men det är svårt att se hur den ska kunna upplysa om eller bekämpa exempelvis påverkan från främmande makt om den själv är upptagen med trollkampanjer och fuffens.
Att medier går ihop – som i projektet där DN, SvD, SR och SVT tillsammans startar ett redaktionsöverskridande arbete för faktakollar under valet – är en möjlig lösning. Vi behöver skapa fler centrala kunskapshubbar för att möta hotet från lögnerna.
Samtidigt är en större samordning kring fakta naturligtvis i sig något som är motsägelsefullt. Det räcker med att titta på presshistorien för att inse att vägen till sanning bör vara kantad med en mångfald av röster, snarare än ett fåtal.
Med just den här problematiken i huvudet är det problematiskt att den svenska politiska mediediskussionen i stort sett inte existerar. Den kommer inte att bli en valfråga och den kommer nog heller inte att vara särskilt högljudd under vårens valdebatter. Trots att mediefrågorna idag är mer viktiga än någonsin.