En kväll Vuollerim sent ska glömma

Jakob Hellman, Zemya Hamilton, Slaptones
Bjärkaudden
Torsdag 10/7-03

Kulturkraft2003-07-12 06:30
Rolf Nilsén
Jovisst, självklart och no doubt about It alls: det här var en stor rock?n roll-kväll. Att minnas länge.<br>Bara en sån sak som att verkligen få upp den notoriskt skygge Jakob Hellman på scenen. Och att sedan också få honom att förena sig i en stökig jamsession med tjejerna i Slaptones och Zemya Hamilton, med pappa i Slaptones på trummor med sina avbrutna hockeyklubbor till trumpinnar, i rökiga gamla rocktolvor som Blue Suede Shoes och Kansas City.<br>Då gick Jakob Hellman till och med ner på knä och sjöng.<br>Det var ingenting annat än stort. Och rätt så märkligt. Och det inträffade på Bjärkaudden i Vuollerim i torsdags kväll. Och givetvis skulle ni ha varit där. Ni också. Tillsammans med det dryga halva tusental personer som hade tagit sig dit. Och därmed kunde avnjuta en av sommarens, definitivt, bästa rockkvällar i Norrbotten.<br>Spelningen ägde rum inom ramen för arrangemanget Kulturkraft och det är Ulf Westfal i Vuollerim, i tandem med brorsan Staffan, som bör tackas för att det här evenemanget alls blev av.<br>Jakob Hellman har sina rötter i Vuollerim. Zemya Hamilton likaså. Slaptones kommer från Stockholm, men pappa Janåke Bondeson härstammar från Båtskärsnäs (och mamma Inga från Haparanda) och i deras respektive ungdom förekom bröderna Westfal och fader Bondeson i olika rockband tillsammans.<br>Slaptones-systrarna Stella, bas, Greta, gitarr samt Sunniva, gitarr; och så alla tre på alldeles ljuvlig stämsång, inledde aftonen med att sittande på rad och helt akustiskt sjunga ett antal läckerheter inom den mera melodiska repertoaren.<br>Those Memories of You, Summertime, A Simple Girl och Are You Tired of Me, Darling? <br>Så avspänt och, som sagt var, med en stämsång att bara dö för.<br>Zemya Hamilton kan sjunga soul. Och det visade hon, i de riktiga Soul Mama-kvaliteter som hon plockade fram i Clubland, To Love Somebody, den nerplockade versionen av Hey Joe samt Have You Ever Seen the Rain som hon lät rinna ut ur strupen på torsdagskvällen.<br>Naturligtvis sjöng hon sin schlager-hit ur filmen 1939 också: Din arm runt min kind. Och det var ett laddat och tufft set från Zemya, som kanske hade varit ännu tätare om hon tillåtit sig att sjunga aningen mera okända låtar än vad hon nu valde att göra.<br>Därefter och äntligen: plats på scenen för Jakob Hellman.<br>Inte mycket har hörts från denne elusive man under det senaste dryga decenniet. Men nu stod han där i alla fall i sin röda jacka och inledde ? med att sjunga Evert Taubes Tamborito från Panama.<br>Varefter han fortsatte med gamla fina Vara vänner. Kom av sig en bit in i den. Och började om från början igen. Och då hjälpte honom publiken att sjunga också.<br>Jakob Hellman minimerade mellan-snacket, bad vid ett tillfälle oceremoniellt publiken att ?hålla käften? eftersom han tyckte att vissa av dem var för gapiga, praktiserade ett bitvis vildsint gitarr-spel samt erbjöd också ett par nya låtar. Vid namn Fri som fågeln, Snart kommer tårarna och När det skymmer.<br>Men det blev plats för en Bellman också. Och för psalmen I denna ljuva sommartid. Samt för Hon har ett sätt.<br>Publiken jublade stort och Jakob Hellman såg mest bara överrumplat omtumlad ut, innan han efter cirka 50 minuter tackade för sig och gick av scenen.<br>Då gick i stället ett klart taggat Slaptones på. Och larmade fram ett fint set av ramalama-rockabilly, som Vuollerim sent ska glömma.<br>Stella lät fingrarna flyga över ståbas-strängarna och Greta och Sunniva slet ut solon ur sina gitarrer, medan Janåke boxade fram ljud ur trummorna.<br>De började med I?m Ready och fortsatte med ett Elvis-medley: My Baby Left Me och That?s Allright, Mama.<br>Stämsången i Willie Dixons Spoonful var ödesmättad, sexig och storartad. Pappa Janåke plockade fram munspelet och så blev det Please Don?t Touch, Cut Across Shorty, Little Red Rooster, Tobacco Road, I?m Fallin? och publiken var som tokig av glädje och dansade framför scenen och ropade högljutt ut sin lycka.<br>Sunniva gick vid ett tillfälle ut i publiken med sin gitarr och när sedan Jakob Hellman tog sångsolot i Blue Suede Shoes-jammet så var det åtminstone en bit musikhistoria som skrevs.<br> ? Ladies, skrek Jakob Hellman entusiastiskt, med Slaptones-tjejerna som adressat. Gick ner på knä och sjöng vidare.<br>Så här kul kan det alltså vara med musik.<br>I Vuollerim, mera exakt.<br>På sommaren.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!