Jag gjorde längsta varianten, 15 månader, på ingenjörregementet Ing 3 i Boden. När den var klar fick jag officersgraden fänrik. Under några år jobbade som fänrik på luftvärnsregementet Lv 7 i Luleå.
Varje år utbildades drygt 500 värnpliktiga på ett regemente som Lv 7. Nästan alla var män. Möjligheten för kvinnor att göra värnplikt hade nyss införts. Lumpen var en säregen, manlig, kultur och lumparminnen odlades. Men värnplikten var ett tvång.
Plötsligt föll Berlinmuren. Försvaret minskades. Färre behövde göra värnplikt. Till slut avskaffades den, 2009.
Jag begav mig till regementet A 9 i Boden, där A står för artilleri, för att ta reda på hur försvaret ser ut sedan lumpen försvann. Jag stämde möte med major Peter Harila, sektionschef på A 9. För 25 år sedan var han fänrik liksom jag på Lv 7.
Jag frågar Peter, och skriver här bara hans förnamn: Jag berättade för en bekant att jag skulle besöka militären i Boden. Han svarade: ”Man ser dom aldrig längre”. Varför är det så?
Peter: - Det beror på att försvaret är mindre nu. Men det beror också på miljökrav som gör att militären numera är på egna skjut- och övningsfält.
Jag har läst att bara 3 500 gör militär grundutbildning nu, och än förre gör befattningsutbildning. Det är mindre än en tiondel jämfört med på 80-talet. Varför är det så?
Peter: – Förr kom de värnpliktiga av sig självt. Det gick att förmå många att gå vidare att bli reservofficerare och officerare. Nu måste försvaret anstränga sig mer för att sälja produkten, att förmå de som är runt 20 år att ansöka, göra tester, gå grundutbildning, gå befattningsutbildning och ta anställning. Det krävs aktiva ja för att en 20-åring ska gå igenom alla steg.
Peter fortsätter: – Från i år är det åter en stor inryckning för utbildning i 9 till 11 månader. A 9 har 150 personer att utbilda i årets kvot. Den är inte fylld än och utbildningsstart är runt 1 juli för A 9. De ska fylla bemanningen i A 9s krigsförband. Problemet med den grundläggande militära utbildning, GMU, som var i ett halvdussin år, var att många gick den för att få en erfarenhet, men fortsatte inte. Försvaret fick, när många struntade i befattningsutbildningen, inte en färdig produkt.
Jag får en mängd information: Det vapen A9 utbildar på är främst artilleripjäsen archer. Det finns nu 6 på förbandet, det enda för artilleri i Sverige. Och andelen kvinnliga rekryter är drygt tio procent på A 9 nu. Ett tag var andelen högre, nästan 20 procent. Men ändrade sätt i hur ansökningar går till och utbildningsplatser fylls har gjort att andelen kvinnor minskat. Under några år kunde positiv särbehandling tillämpas. Det görs inte längre, vilket medför att andelen män blir högre och kvinnor lägre.
Peter: – Flera faktorer gör att män söker sig till försvaret. De känner ofta äldre manliga släktingar som gjort värnplikten. Kvinnor måste göra mer aktiva beslut. Försvaret jobbar på olika sätt med att förmå fler kvinnor att bli militärer.
Jag får möta två som jobbar som soldater. De är Henrik Pettersson och Hanna Fraude.
Henrik gjorde GMU 2013 och Hanna 2015. De är färdiga med befattningsutbildningen och är heltidsanställda.
Hanna kör en pansarterrängbil som är ambulans och är sjukvårdsutbildad. Och hon hjälper trossen med de uppgifter som förekommer där.
Henrik jobbar på ammunitionsgruppen. Men han framhåller att han, och Hanna, har varierande uppgifter och gör allt möjligt om man ser över ett helt år, exempelvis inventerar, övar skytte, har vapenvård, tränar, kör fordon, städar förrådsutrymmen.
Varför ville du bli militär?
Hanna: - Jag ville göra något annorlunda. Jag hade funderingar att bli polis, militär eller sjuksyster.
Henrik: - Jag var i sista årskullen som omfattades av värnplikten, men den avskaffades. Jag ville ändå genomgå militär utbildning så jag sökte GMU som kom då. Jag ville göra något nytt och samhällsnyttigt.
Både Henrik och Hanna bor i egna bostäder och jobbar dagtid på A 9, om det inte är något särskilt eller om det är övning.
Hur ser de på det som brukar kallas för stridisar?
Henrik: – Jägarförband har nog ett större inslag av stridisar än ett förband som A 9.
Här i försvaret får man chans att göra något unikt, något nytt. Det är nog få personer som säger att denne vill bli soldat bara för det och få fara utomlands.
Hanna: – Men den delen, att strida, ingår som en del i att vara militär.
Vad är det för social och klassmässig bakgrund bland de som blir och är soldater?
Henrik: – Det är blandat. Det finns både de som kommer från förmögna hem- och uppväxtförhållanden och de som har varit arbetslösa. Jag tror att det bara är runt en femtedel som vill göra en karriär i det militära. Jag ser ingen trend att en persons bakgrund är på ett särskilt sätt. Men många har en förälder som gjort värnplikt.
Peter påtalar: – När kullarna med värnpliktiga blev mindre i slutet av tiden med det systemet, de sista kanske sex åren fram till 2009, steg motivationen på de som gjorde värnplikt.
Henrik nämner att han var i den sista kullen som mönstrade och skulle göra värnplikt. Av 22 grabbar han kände genomgick fem värnplikten.
Hur ser de på utlandstjänstgöring?
Hanna: – Jag skulle vilja fara. Klart att det är farligt. Men det är risker varje dag. Man kan till exempel bli påkörd.
Henrik: – Utlandstjänstgöring är förunnat för få. Chansen till det är minimal. Det vore ett privilegium att få fara, jag ser det inte som ett tvång.
Hanna: – Man kan söka sig till ett annat regemente om man vill utomlands och tjänstgöra.
Peter förtydligar: – Vissa förband är mer utomlands än andra. Ett artilleriförband signalerar offensiv inriktning och är sällan utomlands.
Vissa förband efterfrågas mer, andra inte alls. Om man ser försvaret som ett däck blir det att däcket slits olika.
Jag drar slutsatser. Det är svårt att bedöma om en eventuell minskad folklig förankring av försvaret beror på om det blivit mindre eller på det nya systemet med yrkessoldater.
Ett nytt synsätt och språkbruk verkar ha dykt upp sedan lumpens tid, hör jag på min före detta officerskollega Peter Harila. Exempelvis att det gäller att marknadsföra en verksamhet och locka unga personer att börja i den, att det gäller att sälja en produkt, är nya ordval och förhållningssätt.
Försvaret är mindre, men antagligen professionellare. Den gamla lumpenkulturen är borta. Jag funderar på hur det nya ska karaktäriseras, från lumpen till proffs kanske. Få men proffsiga yrkessoldater.
Mest läst just nu:
Stjärnan lämnar efter Luleås sena bud: "Fick inte mitt lilla krav"
Överraskande besked gällande anrikningsverket
TV: Redan då får du skatteåterbäringen
10 saker du ALDRIG ska förvara i kylskåpet