Det är helt naturligt. Det är uppenbart att vårt beslut med att gå vidare med att förena kultur- och fritidsnämnderna med tillhörande förvaltningar har väckt oro. Det här är ett försök att bemöta och mildra den oron.
I en krönika i Norrbottens-Kuriren sammanfattar Eva Åström ganska träffande den oro som uttryckts på senare tid. Kulturens egenvärde ställs mot event och evenemang. Professionella kulturutövare mot det breda fritidsutövandet. Kultur ställs mot fritid.
Oron handlar om en rädsla för att kulturen ska bli nedprioriterad i den nya nämnden, att förvaltningen blir för tungt viktad åt fritidssidan och att kommunledningen skulle ha en annan kultursyn än den som råder idag.
Vi hör oron, men vi delar den inte. Redan tidigt i processen samlades vi socialdemokrater från de bägge nämnderna för att diskutera förutsättningar för en sammanslagning och vilka frågor vi såg som centrala att den nya nämnden bär ansvar för.
I den processen var det några saker som vi såg som särskilt viktiga.
Det måste finnas en balans av ledamöter från de tidigare nämnderna i den nya kultur- och fritidsnämnden. Då säkerställer vi att det både finns politiker som känner kulturlivet och som kan fritidsområdet. Även vi ansåg att det är viktigt att ordförande och förvaltningschef i den nya nämnden har kunskap om och förståelse för bägge områdena.
När vi kom till konkret sakpolitik blev det snabbt tydligt att våra områden visserligen står starka var för sig men att vi kan göra mer tillsammans. Det gäller barn- och ungdomspolitiken. Det gäller dansen. Det gäller föreningslivet. Detta är bara några få exempel där vi idag ansvarar för delar av samma områden men där uppdelningen inte alltid är naturlig och leder till att vi tappar kraft för att driva utvecklingen framåt.
Luleborna är redan idag bland de nöjdaste i landet med sin kommuns kultur- och fritidsutbud enligt SCB. Vår målsättning är att vi ska behålla den positionen. Men då krävs det att vi fortsätter att utveckla både politik och organisation.
En gemensam nämnd gör att vi kan kraftsamla och fokusera de kommunala medlen och åstadkomma mer än var för sig. De medel vi frigör tas från den administrativa överbyggnaden, inte på verksamhet och service till medborgarna.
Medel som vi sedan kan använda för att ytterligare stärka lulebornas kultur- och fritidsliv. Inget av områdena gynnas av att vi har parallella strukturer med chefer och andra stödfunktioner.
Kulturens egenvärde och principen om armlängds avstånd erkänns av samtliga i vårt parti. Det är en självklarhet.
Under året fastställer vi Luleås nya kulturplan och inriktningen för kulturpolitiken de närmaste åren. Den kommer naturligtvis att ligga fast även i den nya nämnden och förvaltningen.
Vi förstår oron som uttryckts men hoppas att medborgarna kan känna vår trygghet i detta. Vi värnar kulturen i Luleå idag, vi kommer att göra det i framtiden också.