Sverige klättrade i årets mätning glädjande nog till en andra plats. Annars finns inte mycket att glädjas över. Årets mätning visar att attacker på media och pressfriheten ökar, speciellt i demokratier.
I den absoluta botten av listan hittar vi länder som Nordkorea och Eritrea. I dessa länder är censur, trakasserier, misshandel, fängslande och mord vardag för journalister, författare, konstnärer och andra som använder sig av den grundläggande mänskliga rättigheten att få uttrycka sitt fria ord.
En av dem som fått känna på detta helvete har nu fått fristad i Luleå. Tesfagiorgis Habte upplevde fyra år i isoleringscell i Eritreas mest ökända fängelse. I fyra år satt han inspärrad i en 2x2x2 meter, kubliknande, omöblerad betongcell utan att veta varför han fängslats och utan att regimen nånsin väckte åtal mot honom.
Han fängslades naturligtvis inte för de påstådda brott som regimen försökte få honom att erkänna. Hans ”brott” var att han som frilansjournalist på radiostationen Radio Bana utmanat regimens förtryck genom de reportage han medverkade till.
Årligen söker sig ett hundratal författare, journalister, musiker, poeter, bloggare, konstnärer och andra hotade och förföljda kulturarbetare till ICORN i förhoppningen om att bli mottagen av någon av de dryga 60 fristäder som finns världen över.
Sverige är idag en stormakt inom ICORN, mer än en tredjedel av fristäderna finns i kommuner och regioner i Sverige. Tillsammans med Norge samlar vi mer än hälften. Det är något att vara stolt över.
För en del kanske den här insatsen för skyddet av ett hundratal personer per år kan verka överdriven men utan fristäderna skulle många röster för yttrandefrihet och demokrati tystna. Många rörelser som kämpar för den frihet vi tar för givet skulle tappa kraft utan dessa individer.
Svenska PEN:s valspråk beskriver med en mening vad personer som Tesfagiorgis Habte har för betydelse för yttrandefrihet och demokrati i sina hemländer: ”För varje författare, varje penna och varje ord som får verka fritt, så ökar också friheten för miljoner andra i samma land.”
Enligt Reportrar utan gränser har mediefriheten och därmed yttrandefriheten aldrig varit så hotad som den är idag. Yttrandefriheten är en av grundstenarna för en levande demokrati och alla politiska handlingar som gör att vi stärker den i vårt eget och andra samhällen är viktiga.
Att så många svenska kommuner därför valt att bli en fristad inom ICORN är ett friskhetstecken för vår demokrati och en kraftfull praktisk politik för att stötta en demokratisk utveckling i länder världen över.
Jag känner en stolthet för min del i att Luleå nu är en fristad och en tacksamhet över att ha fått förmånen att följa med Tesfagiorgis på ett antal träffar inom ICORN-nätverket. Att få ta del av den kraft som finns hos alla dessa frihetskämpar är fantastisk och ger hopp om framtiden.