Yngre än förr

För varje skiva som Håkan Hellström släppt sedan debuten 2000 - det har blivit fyra stycken sedan dess - har det stått samma sak om honom: nu blir Håkan vuxen. Nu har han växt upp, nu får vi se den mogna Håkan Hellström. - Ja, det stämmer faktiskt. Du är den första som säger det, men det är faktiskt så det har formulerats varje gång. Det måste varit en väldigt, väldigt omogen person på den första skivan, säger en trött Håkan Hellström.Den 26 mars kommer För sent för edelweiss, hans femte skiva och enligt honom själv en "mycket mer omogen skiva än någon av de förra skivorna". Med andra ord är det inte den vuxna Håkan Hellström vi får se nu?- Jag vet inte varför, men det är väl lite som den där Dylan-låten: I was so much older then, I'm younger than that now. Man kände sig mycket äldre när man var 16 än man gör nu. Jag har släppt garden på något sätt. Jag känner mig lite friare på alla sätt, och det är en ungdomlig känsla. Guld direkt
Men så svänger han plötsligt:- Men visst blir man äldre, och det är inte så konstigt att det märks i musiken. Men det är ju fortfarande saker som ren och skär rock'n'roll som är på plattan. Det är bara rökare. Så gammalt är det inte. Det fungerar så när Håkan Hellström pratar. Han vänder på en femöring ibland, svävar ibland på målet, tvekar inför banaliteter för att sedan slå fast något helt och hållet. Jocke Åhlund, som producerat nya skivan, kallar honom för "helt lös i huvudet". Det är inte utan att man instämmer. Första singeln, För en lång lång tid, sålde guld på tre röda när den släpptes härom veckan. Våren, sommaren och hösten ska han turnera. I april väntar en miniturné i Norden. Är det fortfarande lika spännande att släppa en skiva?- Jag ser verkligen fram emot det. Men jag faller inte om det inte uppskattas. Det räcker med att en person tycker om det för att det ska vara mödan värt. Så har jag resonerat redan från början. Jag gav mig ju in i det här utan förväntningar. Jag har fortfarande samma förhållningssätt till det: det är bara grymt om någon gillar det. Fortfarande, efter alla dessa år av framgång, får man intrycket att du egentligen inte fattar att du är så känd som du är. Stämmer det?- Fast du vet... jag vet inte... jag har... ähm... det är så där... allting är liksom... byts ut med tiden. Man måste förstå det bara. Det finns saker som håller för alltid, men det här är inte en sådan sak. Musik är här och nu. Och musiken som är här och nu, ryms alltså på För sent för edelweiss. Och hur låter det?- Man får rock'n'roll à la Stones -72. Exile on Main Street-tiden. När den var ung och hungrig och full av blod och sväng. Man får också lite varm soul, Curtis Mayfield-mjukhet. Titelllåten, För sent för edelweiss skrev han för de äldre, berättar han. Han vet inte riktigt varför, mer än att det var kul att skriva "lite som ett beställningsjobb för de gamla."Fast jag förstår inte riktigt vad du menar med att det är för sent för edelweiss. - Du är inte den första. Men jag vet inte riktigt hur jag ska svara på det. Har du sett den där bilden av Tommy Nilsson och Pernilla Wahlgren, när de står vid en alptopp? Det är något slags perfektion, kärlekens utopi. Och så älskar jag den där sången Edelweiss. Det är så han skriver låtar, och det är så Håkan Hellström ska lyssnas på: med sinnet öppet för associationer. Han vill att man ska se en film när man hör låtarna. - Det finns redan en text i musiken, och jag försöker bara skrapa fram den. Lite som när skulptörer säger att det redan finns en staty i stenen, och de tar bara fram den?- Fast jag har aldrig fattat det där med stenen om jag ska vara ärlig. Jag ser ingen skulptur i ett stenblock. Fast dom kanske har samma förhållningssätt till det här med att skriva låtar, skulptörerna. De kanske hör en melodi och säger "jag ser ingen film, vad fan pratar han om?".

Yngre än förr

Håkan Hellström är mer omogen än någonsin. Nya skivan handlar om Tommy Nilsson och Pernillla Wahlgren på en alptopp. Och musik, det är här och nu. Hänger ni med? Nej, det är inte lätt. Men så är det att prata med Håkan Hellström.