Wolfman Jack kan bli riktigt stora

Bandet inledde med Sonny Boy Williamsons Checkin´ up my baby och fortsatte sedan med standardbluesen Sweet home Chicago. När det var dags för paus hade man avverkat ytterligare ett knippe standardlåtar såsom Rollin´ and tumblin´ och Dust my broom och hela framträdandet var hittills mycket kontrollerat, bortsett från Little Richards Good golly miss Molly, vilken framfördes i ett eget, något annorlunda, arrangemang. Efter pausen lade bandet in en högre växel och delar av publiken hittade upp på dansgolvet, något som kan ha bidragit till den glättigare stämning som därmed infann sig. Tempot ökade markant och Wolfman Jack rev av klassiker som Madison Blues, Six days on the road och Mama, talk to your daughter. Kvällen avslutades med Keep on knockin´, också den av Little Richard, men i Wolfman Jacks tappning starkt influerad av den finska rockgruppen Hurriganes. Tar blues på allvar
Bandet har spelat sedan 2007 och har redan gett ut två album, Gasser Madness, som kom i fjol och The new sound of Wolfman Jack som släpptes nu i april. Det är tämligen uppenbart att Wolfman Jack tar bluesen och dess historia på allra största allvar. Trots att kläder och frisyrer får en att tro att man befinner sig i början av 70-talet så är den musikaliska upplevelsen ingalunda någon nostalgitripp. De sätter sin egen prägel på musiken och framförandet av denna utan att förden skull tappa något av bluesens äkthet och grundvalar. De eventuella brister den minimalistiska trumsättningen avslöjar vägs upp av Magnus Hägglunds bas som ligger som en matta och fyller upp ljudbilden. Han spelar hårt på sitt instrument och synkoperar kolossalt bra. Samspelet i trion fungerar till synes klanderfritt och det är uppenbart att medlemmarna trivs. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det här är killar som har hittat rätt bana. Jag hade visserligen förväntat mig ett mer intensivt, ruffigare och vildare framträdande men med tanke på deras ålder, och den erfarenhet de ännu inte hunnit tillskansa sig, så är det här gott nog för betyget godkänd. Wolfman Jack visar att blues inte bara är för människor som nått medelåldern och jag vill påstå att det med dem finns hopp om bluesens framtid. Wolfman Jack har potential att bli riktigt stora, och ett band som detta kan antagligen säkra genrens tillväxt.

Wolfman Jack kan bli riktigt stora

Förväntningarna tycktes stora bland publiken när Wolfman Jack äntrade scenen i den välfyllda Kronan-restaurangen på lördag kväll.