Där skulle varken finnas chefer eller hierarkier. Där skulle ingen kunna bygga sin makt på att undanhålla information från andra.
Det är någonstans i den där möjligen naiva drömmen som boken tar sin början. I samma anda som Oasis Liam Gallagher sjunger "gonna start a revolution from my bed", fantiserar de två IT-fanatikerna om att förändra världen i skydd av fördragna gardiner, i ett dunkelt vardagsrum. Som bekant nådde deras siktande mot stjärnorna i alla fall en bra bit ovanför trädtopparna. De har avslöjat misstänkta skattesmitare med förmögenheter undanstoppade på schweizerbanken Julius Bär, publicerat en rapport om uppdragsmord begångna av den kenyanska polisen och fått pris av självaste Amnesty International.
Men de två har också blivit rejält osams på vägen. Daniel Domscheit-Berg erkänner att han hatar Julian Assange så mycket att han inte är säker på att han skulle kunna låta bli att slå honom om de möttes. Orsakerna är att Assange stängde av honom från samarbetet och behandlade honom nedlåtande. Domscheit-Berg menar att Assange längs vägen förvandlades till en maktgalning. Öppenheten och demokratin i det egna projektet skulle inte ha klarat granskningen man utsatte de korrupta makthavarna för. Uppenbarligen klarade de inte av omställningen från underdog till betydande maktfaktor.
Domscheit-Berg har skrivit boken ihop med Tina Klopp, till vardags redaktör på Zeit Online. Resultatet är tveklöst spännande läsning, om än med vissa drag av pojkbok. Dramaturgiskt och tematiskt finns likheter med en ungdomsdeckare. Här vimlar av stora planer och äventyr, misstankar om fiffel som leder långt in i maktens korridorer. Under vägen ges intressanta inblickar i en värld av människor som bokstavligen lever framför sina datorer, begåvade snarare med energi och logiskt tänkande än med social kompetens.
Enligt Domscheit-Berg är Assange en motstridig figur. Ena stunden kan han vara belevad för att i nästa stund bete sig som om han vore uppfostrad av vargar. Han kastar sig över maten då Domscheit-Berg bjuder, äter med händerna oavsett maträtt och torkar av sig på byxorna efteråt. Han ljuger ständigt, inte minst om sitt eget förflutna, för att skapa myter runt sin person. Utan att det är avsiktligt bidrar också Daniel Domscheit-Berg till ett mytiskt porträtt av Julian Assange.
Skildringen blir något närsynt, hur konflikterna såg ut redovisas onödigt ingående. Mellan raderna i granskningen av Assange, och det Wikileaks australiensaren vill se, skymtar författaren själv. Han framstår som mer pragmatisk och praktisk men mindre visionär än sin kollega. Däremot verkar han ungefär lika fanatisk och berusad av framgångarna.
Mer sammanhang, synande av drivkrafter, visioner och ställningstaganden hade varit givande. Men boken är ändå en intressant och personlig inifrånskildring av en sajt som växt till en global angelägenhet. Det är förstås inte illa så.