Kjell Westös nya roman Hägring 38 inleds med hur bekymrad fru Wiik är för sina naglar. När en bok inleds med den typen av förstödd utvikning vet man att en god berättelse ska komma. Nagelbanden tuggas av någon anledning, de borde få manikyr, bli röda, sådär kontrollerat passionerade.
Sådan är den fru Wiik som en morgon inte kommer till sitt sekreterarjobb, hennes dräkt är inte bara avmätt, den attraherar också. Och hennes oftast välskötta naglar är centrum för en personlighet som slits mellan ordning och kaos.
Westö är alltså tillbaka till den epok han vistades i redan i romanen Där vi en gång gått. Fru Wiik är sekreterare hos en advokat Thune, tiden är uppseglande ond (1938) och orosmolnen börjar anta formen av katastrof. Thune är del av en småfånig onsdagsklubb för män och de meningsmotställningar som de dyra fyllorna och Hitler lockar fram på klubbens middagar börjar också anta onda former.
Konsknepet är skickligt, varje läsare vet ju vad som ska komma, det vet inte medelklassherrarna i romanen, möjligen anar fru Wiik det bättre. Världskriget aggregerar stämningen, intrigen, varje replik laddas och som läsare ville man gärna varna de inblandade, som ju sitter på finsk mark och snart har världshistorien i knäet. Snart är de i en av de händelser som präglad den finska nationen och vars effekter åtminstone ytterligare en generation har att hantera.
Matilda Wiik bär ännu mer finsk historia att hantera, det grymma inbördeskriget tjugo år tillbaka i tiden. Det präglar hennes vakna och drömda tid, man kan säga att det blir hennes öde. Inbördeskrig förstör nationer de kommande hundra åren, gör politikens ondska till ett genetiskt arv.
Westö tillhör de relativt få skönlitterära författare vars böcker också fördjupar den historiska förståelsen av tid och människor. Man blir helt enkelt lite klokare av honom.
Hägring 38 är en koncentrerat spännande bok, Westö har vänt sin förmåga av balanserat och behagligt berättande till en slags kriminalhuggen och snärtigare prosa. Han är lika skicklig då och om bokens handling ska inte mer avslöjas, annat än att den växer till en moralisk kodex om rätt och fel inför de grymmaste och mest ovedersägliga av verkligheter, krigens.