Westerbergs självbiografi blir rik teater

För många år sedan höll upptäcktsresanden Sten Bergman föredrag om Papuas kannibaler till skioptikonbilder i Läroverkets aula. Nu gör Staffan Westerberg samma sak på Teater Brunnsgatan 4, men det handlar inte om kannibaler - inte direkt - utan om en barndom, och ett liv. Ett bord, en stol, ett manuskript och en projektionsduk, en gammal mössa och en vindjacka med en påtryckt hälsning från kören Rafset; det kunde vara torftig teater, men det blir rik teater, själva kärnan av scenkonst, ett verkligt möte mellan en gestaltad text, en berättare, egentligen en åskådliggörare och publiken. "Pojkdjävel, du ska bli ingenjör" gormar fadern när elvaåringen krönt sig med luciakrona och väcker honom med sång. Staffan har berättat sin historia förr och vi känner igen stationerna. Där är storebrors död, Packarden med registreringsnumret BD 15, mammans sorg, hennes lavin och lekstugan som nu står på Hägnan. Och förstås historien om fadern och sonen, denna onådda bekräftelse, som är sonens lott. Och där är kärleksdrömmarna, skidläraren Fredrik och arabpojken i Paris och allt det där. Och Allers, förstås. Här finns alla de där exakta iakttagelserna om att det till exempel är finare att bo på Gammelgården i Björkliden än på Fjället, om statusen hos värdinnan Elsa Berlin, "tänk att hon kom till vårat bord i dag också", och om en utbränd tändsticka som ett ögonblick blir en docka i en dockteater, en gammal gumma som struttar fram i tanken att "knulla är väl inget att tänka på". Denna självbiografi, manuset till Elvaåringen kommer ut som bok i november, men det är kanske något annat. På Brunnsgatan är det teater, en skådespelare inför publik, sång och dans, bildförevisning, till och med något klädbyte och på något sätt medverkar också Vera Lynn och Edith Piaf . Så kan det svåra med självbiografin pareras, detta att inte bli sentimental, inte självömkande. På scenen möter berättaren publiken och när där blänker någon tår i salongen tar Staffan ett skutt och ändrar tonfall, så kan man gå vidare. Vemod och distans. Fram och tillbaka. Det är så det är. Det var en liten publik, men många inropningar. Ömsesidig kärlek. Elvaåringen spelas till mitten av november. Kolla Brunnsgatan om ni passerar. Det är det alltid värt.

Westerbergs självbiografi blir rik teater - ett verkligt möte