Werners tröja värmer Staffan

Det var poeten Werner Aspenström som en gång fick Staffan Westerberg att ägna sig åt vuxenteater. Pjäsen hette Väntarna och Aspenström sade sig visserligen ha sin egen teater i huvudet, den kunde aldrig överträffas av det han såg på scenen, och rådet han gav var "skynda långsamt".
Werner Aspenström föddes den 13 november 1918 på den lilla gården Skräddarbacken i Torrebo, en liten by några kilometer från Smedjebacken i södra Dalarna. Ekonomiskt utsatt i barndomen, mamma Anna blev änka med den nyfödde Werner och två äldre barn, efter att pappa Karl dött i spanska sjukan i februari 1919.
Jobb i skogen som ung, men också på Fagersta bruk och som dödgrävare. Studier i svenska och harmonilära per korrespondens och esperanto tillsammans med kamrater. Kriget avbryter hans försök att ta sig till Berlin 1939 och studierna fortsätter på Enskilda gymnasiet och senare på Stockholms högskola. 1943 debuterade han med diktsamlingen Förberedelser. 1949 fick han sitt lyriska genombrott. Senare skriver han också prosa och dramatik. Pjäsen Väntarna blev en stor framgång på Stockholms stadsteater 1976. 1981 valdes han in i Svenska Akademien som han lämnade i samband med Rushdie-konflikten 1989.
Mycket finns att säga om Werner Aspenström som dog 1987, men hellre ska man läsa hans dikter.
1999 bildades ett sällskap i hans namn med poeten Bengt Emil Johnson som ordförande. Sällskapet har 250 medlemmar över hela landet och har genom åren givit ut tre böcker.
Ett litet sällskap utan särskilt mycket pengar, men ett författarskap att vårda för eftervärlden.
Ett pris har man dock instiftat, helt i Aspenströms anda: En tröja, Werners tröja, samma som Celia B Dackenberg beskriver i sin bok Ylle och bläck.
På måndag, Werner Aspenströms födelsedag, delas priset ut för första gången och den som ska värmas är Staffan Westerberg.