Så också i Skymningsflickan, där självskadebeteende, näthat, skolskjutningar, unga beväpnade män, droger, droghandel och föräldraskap utgör berättelsens fond.
Och en stor fråga är överhängande i denna berättelse. Vilka konsekvenser får det när unga inte blir trodda av rättsväsendet och en ansedd förövare får gå fri?
I det myllrande persongalleriet, för det är många aspekter Wennstam vill belysa, ligger tyngdpunkten på den unga Molly som skriker nätterna igenom, skär sig och inte verkar vilja leva samt den unga Joakim som isolerar sig hemma och slutat gå till skolan. Unga människor som lever i ett sorts skymningsland, märkta på sina personliga sätt av en händelse som förändrade så mycket i deras liv. Samtidigt lever kommissarien Charlotta Lugn i sin egen skymning, avstängd på grund av tjänstefel hon begått under påverkan av starka mediciner från sin svåra migrän. Juristen Shirin Sundin, vars förhållande med den konsekvent otrogne professorn skakas i grunden, tvingas möta sitt ursprung på ett mycket konkret sätt, förutom sitt arbete i detta fall som målsägarbiträde i den rättegång som kommer att hållas en bit in i boken.
Det är som sagts många aspekter Wennstam söker belysa. Här finns nästan alla kriterier förutom nationella minoriteter representerade; homosexuella, nysvenskar, heterosexuella, flyktingar, unga, medelålders, äldre, underklass, medelklass, överklass, klassresenärer, utsatta, modiga, fega, sanningssägare, lögnare, trogna och otrogna. Alla med sin historia, vilket bitvis tynger romanen och gör persongalleriet smått konstruerat. Hon hinner, exempelvis, även trycka in en brasklapp om friskolereformen och dess konsekvenser under bokens 400 sidor.
Det kan dock överses. För hon håller fanan högt, Katarina Wennstam, då hon åter synliggör vår rättsstats brister och styrkor i hanteringen av sexuellt våld och sexuella övergrepp. Hon vänder och vrider på samhälleliga föreställningar och undviker den värsta sortens polarisering. Utan Wennstams romaner skulle en stark samhällsröst försvinna. En röst som med beundransvärd envishet aldrig låter debatten om mäns våld mot kvinnor helt försvinna från den politiska dagordningen. Därför. Jag tar av mig hatten och ser framemot nästa roman.