Welcome to shittown
Andreas Sarri har gjort en fotobok om samernas liv på Kolahalvön i Ryssland. Hans utställning har just haft vernissage på Norrbottens Museum.
I lördags hade Norrbottens Museum vernissage på hans fotoutställning Welcome to shittown, en liten utställning räknat i antalet bilder, men ändå en stor om man tänker på de rika berättelser som en enda bild kan lyfta fram.
Andreas Sarri har också producerat en fotodokumentarisk bok om sitt fotoprojekt att fotografera ryska samer och deras liv i några småstäder utanför Murmansk på Kolahalvön. Hans Mamma, Margareta Sarri, erfaren författare med fjorton egna böcker bakom sig, har skrivit texterna i boken, utifrån Andreas Sarris muntliga berättelser.
Titeln på både bok och utställning, Welcome to shittown, innebär ingen nedvärdering av de människor Andreas Sarri mötte, tvärtom. Meningen stod skriven på en vägskylt vid infarten till Lovozero, en av de småstäder som han besökte under sammanlagt fyra resor de senaste två, tre åren.
Oförberedd på fattigdomen
- Ryssland har inte precis varit något semestermål för mig, jag hade ingen aning om hur människor levde däruppe när jag kom dit första gången. För mig var det fruktansvärt stora kontraster jämfört med den miljö där jag själv växt upp. Jag var inte riktigt beredd på att möta så mycket fattigdom, misär, alkoholism och skitiga, fula betongkomplex.
Samtidigt är Andreas Sarri noga med att berätta om den enorma gästfrihet han visades. Människor hade tid att umgås och brydde sig om varandra.
- På ett märkligt sätt tar många livet med en klackspark och det finns alltid en kärv humor med som jag tror är rätt typisk för människor som kanske inte har det så bra materiellt. Humorn finns med för att underlätta vardagslivet.
Osentimental berättelse
I sin bok berättar Andreas Sarri på ett osentimentalt sätt om sina upplevelser. Fattigdomen, kanske rent av misären, som fanns i de fula hyreshusområdena där samerna bodde, men också om den lite friare tillvaro som de renskötande samerna på tundran hade.
I boken säger han så här om det han kommer att sakna nu när han avslutat sitt dokumentationsprojekt:
"Det är godheten. Kärvänligheten, de bussiga gesterna.
Omtanke i småsaker. Att alltid hjälpa till, om så mitt i natten.
Givmildheten, att dela sitt sista bröd.
Att alltid ha tid för sin nästa."
Andreas Sarri berättar också om all hjälp han fått för att lyckas ro i land med sitt projekt.
- Främst förstås finansiärerna, sametinget, samerådet och landstinget för ekonomiskt bidrag till mina resor, men också Tatiana Stenberg, som med sina kontakter har öppnat många dörrar för mig.
Upprörande fakta
Boken innehåller också ett faktakapitel som berättar om samernas historia och nutid i Ryssland. Där har Andreas Sarri haft mycket hjälp av Leif Rantala, lektor i samiska och samisk kultur vid Lapplands universitet i finska Rovaniemi. Det är många upprörande fakta om samernas liv i nordryssland som beskrivs i boken. Männens medellivslängd är 44 år, kvinnornas något högre. Arbetslösheten är hög och alkoholismen utbredd.
Andreas Sarri berättar själv om sina möten med folk där vodkan har en alldeles självklar plats i umgänget.
- Som gäst ska du äta och dricka. Det anses som en förolämpning att tacka nej. Det tog en stund att lära sig att man som gäst inte behövde hålla samma tempo som männen i huset.
Utställningen visas på Norrbottens Museum fram till den 25 februari och den kommer senare att visas runt om i länet. Andreas Sarri själv är nöjd med resultatet av ett par års fotodokumentation men säger också att det är dags att gå vidare. Han bor och studerar sedan ett och ett halvt år uppe i Tromsö där han läser samiska på universitetet.
- I och med att vernissagen är avklarad sätter jag punkt. Nu lämnar jag över utställningen och jobbet till Norrbottens Museum och återvänder till studentlivet i Tromsö.
Han vill inte gärna prata om kommande fotoprojekt:
- Det är klart det finns några små idéer som ligger och gror men det är bäst att inte prata om sådant som fortfarande bara är på idéstadiet.
Så jobbar vi med nyheter