Warghs orgel lockade trots varmt vårväder

Det var första söndagen i maj och vårsolen lockade. Trots det fylldes domkyrkan av människor. På orgelpallen satt domkyrkoorganist Markus Wargh och höll oss alla under en timmes tid i sin hand; från det första maffiga anslaget i O. Olssons Preludium och Fuga i diss moll (Op. 56 nr 3), till det sista långa slutackordet i hans egen improvisation. Markus Wargh är en konsertorganist i världsklass och det är glädjande att allt fler upptäcker den enorma tillgång som han innebär för både musiklivet och gudstjänstlivet. Han är en fantastisk uttolkare av J.S. Bach vilket vi fick höra i Christ, unser Herr, zum Jordan kam (BWV 684). De underbara barockslingorna lät han friskt och spänstigt dansa kring koralmelodin. Men Wargh framför även romantikens musik med mästerlighet och därtill med den närvaro och känslosamhet som den kräver. I konserten framfördes J.Sibelius Finlandia (Op. 26 nr 7). Denna sanslöst häftiga symfoni har Wargh arrangerat om för orgel. Och vilket arrangemang! I stort sett allt togs ut ur domkykans orgel i det mäktigaste stycke undertecknad hört på länge. När de sista tonerna klingat ut hördes tagna suckar bland åhörarna. I J. Reubkes Sonat över den 94:e psaltarpsalmen lät Wargh oss med aggressivt spel först få känna psalmistens förtvivlan över det onda i världen; "Res dig du jordens domare och vedergäll de högmodiga vad de har gjort" för att sedan låta oss få känna den tröst psalmisten hittat i Gud: "När jag hade bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ". När verkets final klingat ut riktades spontana stående ovationer mot orgelläktaren. Men kvar fanns ännu det som är Markus Warghs alldeles särskilda begåvning; improvisation. Denna söndag hade han valt att inspireras av två kända vårteman. Psalmen Likt vårdagssol i morgonglöd presenterades mot en fond av lyckligt drillande toner som av nyvakna fåglar och glimrande solstrålar. Man hörde tranors sång och porlande smältvatten. När det andra temat kom in; Nu grönskar det i dalens famn illustrerades den kraft som får trädens knoppar att brista och isen på Torneälven att gå. Avslutningen hade samma intensitet som den norrbottniska sommaren har när den bryter ut i en explosion av björklövsgrönt och älvvattenblått.