Vuxen som ser de ungas värld

Hon började skriva på sin första bok i sena tonåren och vid 23 års ålder blev Syskonkärlek hennes debut. Sedan dess har hon fortsatt skriva och allra mest om ungdomar, för ungdomar. Senaste Som jag vill vara handlar om 15-åriga Jessika som blir gravid med Arvid efter en kärleksyr festkväll. Hon bestämmer sig för att behålla barnet och bli en riktig Supermamma. Att Katarina von Bredow låter sin unga huvudperson ta beslutet att behålla barnet orsakade viss rabalder när boken kom ut. - Jag förstår inte hur det kunde bli sådan uppståndelse. Antingen har man höjt mig till skyarna eller så flugit på mig som vilda lejon och tyckt att det jag skrivit är ett fruktansvärt brott mot hela kvinnligheten. Det är sorgligt men bekräftar hela min tanke som jag hade när jag började skriva boken. Vad händer med en ung tjej som väljer "fel" och inte gör det självklara valet med abort? Bland annat skrev Natalia Kazmierska att Katarina von Bredow skrivit en "flickbok för blivande särartsfeminister". - Kritiken har varit att jag använder mig av en "Ja till livet"-terminologi om att döda ett barn. Men en 15-åring som dels är osäker och dels befinner sig i en omgivning som hela tiden försöker påverka henne, är inte nyanserad. Det är naturligt att säga saker som försvarar hennes beslut. Hon frågar sig varför hon ska ska döda ett barn, det vore konstigt och inte trovärdigt om hon uttyckte sig på något annat sätt. Kräver ärlighet
Många kritiker har varit på henne men viktigast är förstås läsarens reaktioner. Och att skriva för unga kan vara som ett minfält. Små detaljer kan avslöja författaren om hon inte använder rätt terminologi eller drar fel referenser. Till sin hjälp har Katarina von Bredow extrasonen Alexander, snart arton år. Han är hennes första läsare och rättar till sånt som låter fel. I Som jag vill vara lyssnar Jessika på Evanescence, efter Alexanders rekommendation. - Ungdomsromanen kräver en total ärlighet. Man bjuder på sig själv och går in i varenda känsla och ger den en äkthet. Så fort det blir oäkta blir man avslöjad. Ungdomar genomskådar så lätt. Katarina von Bredow håller ofta i skrivarläger och skrivkurser för unga. Där absorberar hon särskilda språkuttryck. - Det intressanta är att jag får chansen att höra sättet de talar på men samtidigt får jag veta så mycket om hur de tänker igenom att de skriver om sina tankar och inre liv. Framförallt får jag se att många unga tänker mycket mer än man kanske tror när man hör dem prata. Det finns så mycket tankar bakom det där ibland lite torftiga språket. Kärleken likadan
Respekten är viktig, att inte framställa unga som ytliga. - Många frågar mig hur jag kan veta hur det känns att vara kär när man 15 år när det var så länge sedan jag var det själv. Men det är inte så stor skillnad på nu och då. Och även om det är för unga som Katarina von Bredow skriver så lämnar hon inte de vuxna utan hänsyn. - Jag tycker det är sorgligt att läsa om vuxna som dumma, frånvarande idioter. Det var inte alls så när jag växte upp, jag hade vuxna som jag kunde prata med, som visserligen hade fördelar och nackdelar, men jag kunde ändå se dem som mina kompisar. De var inte någon avart av mänskligheten som vuxna ofta annars porträtteras som. Vuxna är ju bara äldre tonåringar.

Vuxen som ser de ungas värld

Katarina von Bredow tyckte om att hitta på och fantasisera, mer än andra barn. Men det var fult att ljuga för sina vänner däremot okej om hon skrev ned dem till berättelser. Så många pappersark blev det.