Han får ofta efterfrågningar men tackar för det mesta nej. Jag ringde upp honom för att fråga lite om det.
Hur kommer det sig att du ville göra den här spelningen?
- Jag råkade tacka ja, kan man säga. Sigrid (arrangören) bor ju här i Malmö. Och jag känner henne genom en kompis. Hon frågade och sedan frågade hon några gånger till och då tänkte jag så här: “Fan, jag måste ju spela någon gång."
80-talsanknytning
I somras gjorde han en turné tillsammans med bland annat Reeperbahn och Alphaville. Konceptet var att ett paket artister med anknytning till 80-talet åkte runt i landet och spred nostalgi. Där spelade Jakob hela sitt debutalbum ... Och stora havet med en stor del av musikerna han hade med sig på scen när det begav sig.
Har du spelat något sedan i somras?
- Jag spelar med min flickvän varje vecka. Fast det är rätt inofficiella spelningar på en cancerklinik, så det är liksom ett jobb. Men jag har inte spelat i egen person, tror jag. Inte som jag kan komma ihåg. Jag har legat lite lågt med det. Jag har velat hålla på med musiken för mig själv.
Vad kan vi förvänta oss av din spelning på Gasskas?
- Jag spelar själv. Huvudsakligen med en akustisk gitarr. Kanske att min tjej är med och sjunger lite stämmor. Det beror lite på om hon kan ... Nå ja, jag spelar solo i princip och ska spela Olle Adolphsons låtar. Det står på en affisch tror jag. Och mina egna låtar. Det vill säga några gamla, som folk har hört, och ett par nya kanske.
Vad betyder Olle Adolphson för dig?
- Ja, jag känner ju inte honom. Eller ja, känner och känner. Han är ju död. Men det är material för mig. Det är sånger som jag liksom kan undersöka och hitta saker i. Som jag är intresserad av. Ju mer jag spelar desto mer ... (lång tystnad)
... Olle Adolphson blir det?
- Ja, just det. Men om man söker efter en anledning så är det svårt att säga mer än att det är bra låtar som inte liknar något annat och är väldigt genomarbetade. Och de saknar liksom ... Det är svårt att spela Cornelis-låtar. Jag har ju spelat sådant också. Men de har ju också en slags attityd. Olle Adolphson gjorde ganska bra låtar att ta över. Det är bara låtar liksom. Sedan kan man göra vad man vill av dem.
Olle, som i början av sin karriär som vissångare, hade så pass svårt att försörja sig, att han ibland gick upp till Mosebacke, där han smög sig på fåglar och sparkade ihjäl dem, för att få mat.
Snacka om att brinna för musiken ...
- Ja, eller framför allt måste han ha varit väldigt opraktiskt lagd. Det är ju ganska omständligt vet du. Att göra mat, säger Jakob och skrattar.
Har du något bästa marknadsminne sedan tiden som du bodde i kommunen? Eller någonting du vill göra i år?
- Ja, jag fick åka upp i en Vattenfallskran där och kolla på utsikten en gång. Det kanske vore roligt att få göra med min flickvän och min lille knodd. Det är en rätt bra marknad tycker jag. Nu är jag inget proffs. Men det finns ju rätt unika saker där. Man köper väl med sig någonting, som man inte kan köpa någon annanstans. Renkött. Eller renfäll. Eller näbbskor.
Trots att Jokkmokk och Vuollerim mer och mer blir betraktade som samma av kommunbefolkningen, så märks det ändå att Jakobs hjärta slår för sin gamla hembygd. Eller att han inte vill trampa någon på tårna. Kanske minns han gamla byrivaliteter, som lätt kunde uppstå förr.
- Du måste lova att hälsa Vuollerimborna att jag snart vill komma och spela där också. Det blev bara inte så den här gången.
Jag tror nog att de kommer och ser dig på Gasskas.
- Ja, vi får hoppas det. Man vill ju inte gärna göra någon besviken.