Visning av övningar

Norrbottens-Kurirens recensent Regine Nordström är inte helt nöjd med Stephane Bosques utställning Landskap i Galleri Y på Sunderby folkhögskola. Men "som ofta när man letar i överfulla blandlådor, finns förstås det som väcker ens nyfikenhet", skriver hon.

Kultur och Nöje2005-10-19 06:30
<STRONG>Stephane Bosque <BR>Landskap <BR>Galleri Y, Sunderby folkhögskola </STRONG><BR><BR>Galleri Y är inhyst i en hall. Det är inte så kul när man som i Stephane Bosques fall visar en traditionell konstutställning med måleri. Under tiden besökaren orienterar sig stjäl liksom själva rummet energi från verken.<BR>Stephane Bosques måleri är inte heller särskilt påstridigt utan ordinära tavlor hänger prydligt längs väggarna.<BR>Något av det mer intressanta med utställningen är att den är namnlös och att nära hälften av de 32 verken är utan titel. Symbiosen mellan text och bild är annars mycket påtaglig genom västerländsk konst- och bildhistoria i allt från annonser till kyrkans bilder. Samtidskonsten, oavsett om det är rörlig bild, objekt, dans eller performance, fordrar dessutom ofta ett ordentligt studium av utställningskataloger och gott om tid för att verken ska framträda. Ledning av vare sig namn eller något av detta behövs för att kunna ta del av Bosques verk. Måleri med landskap eller natur som bärande motiv gör den tillgänglig.<BR>Det är dock en ganska tråkig och spretig hängning som åstadkommits. Utan ordentlig riktning erbjuds omväxlande stora och små verk i något som närmast känns som en visning av övningar i olika uttryck ur 1900-talsmåleriet.<BR>Men som ofta när man letar i överfulla blandlådor finns förstås det som väcker ens nyfikenhet. I fyra av verken är det som om Bosque visar sig och kommenterar sitt eget arbete. I Sign 1 och Sign 2, två verk med obegripliga och därför associativa namn, har i det första av dem tjock röd och i det andra vit färg, ringlats likt kaksmet över påbörjade tunt anlagda landskap. I ett annat verk utan titel har smeten orange färg. Det är som om konstnären tröttnat på de tysta folktomma, men vackra, vyerna och hällt på lite mänsklig förfulning och lust till det grälla konstgjorda.<BR>Samma känsla finns också i det betydligt större verket La Mer. En stor rostfärgad rektangel med upplösta kanter döljer en oändligt blå vy av hav och horisont; en rostig supertanker som ger havet liv och aktivitet.<BR>Även ett av de mer ordinära verken påkallar intresse. I Skog har Bosque fångat ett lätt snöfall med stora våta flingor, eller är det kanske det ögonblick när mjölkörten släpper drivor av pollen, i ett rosa ljus. Det är ett motiv jag inte kan påminna mig ha sett hos någon annan och det tilltalar något djupt inuti. Mycket hos Bosque går däremot obemärkt förbi.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!