Jag hittar inte i byarna, jag är en sådan som inte hittar bara. Men jag vet vad jag vill. Jag har en del motton i livet, ett kommer från Beach Boys: Be true to your school. Om man bortser från det uppenbara och bokstavliga i det så innebär det för mig att man kanske ska gräva där man står, snarare än att söka sig bort eller till något annat än det man ser hela tiden. För man kanske inte alls ser allt, det kanske bara känns så.
I När lammen tystnar ställer Hannibal Lecter en retorisk fråga till Clarice Sterling: vad det är man åtrår allra mest? Det man ser varje dag, lyder svaret. Motsatsen är förstås lika sann, att man inte ser den ståtliga skogen för alla fula och likadana träd överallt. Det är en fråga om inställning. Det är något man kan lära sig, att se det stora i det lilla. Gud finns i detaljerna, liksom. Jag jobbar på det, dagligen, och det borde du med. Lära sig hitta i sin närmiljö. Känna igen grandios stadiumrock på Svartöstadan. Som exempel.
Döpt
The New Man har till sist färdigställt sin skiva. Den är mixad och mastrad och döpt. The Fathomless & The Infinite heter den och släpps på Cosmos Music Group till hösten. Finns någon rättvisa borde The New Man kunna bli lika stora som U2 i och med den. Märkvärdig som The Unforgettable Fire eller Sparkle In The Rain med Simple Minds, utan att låta som dem, bara lika stort och eget. Något som skulle kunna ge lite allvar och storslagenhet i den här förkrympta världen, utan att vara Coldplay bara för det.
Gillar atmosfären
Jag och fotograf Sara har åkt till Gamla kapellet i Kallax för att The New Man ska spela in en promotion-dvd, en liveskiva.
- Det var här vi spelade in Venture, vår förra skiva, och vi gillade atmosfären så mycket, säger Olle Nyman. Dessutom ville vi ha stora fönster för motljus.
- Det är typ en reklamgrej för skivan. Men också en slags presentation, vi får ju aldrig några spelningar, säger Kalle. Vi ska spela in tre låtar, fyra om vi hinner.
En ängel
Det är en het norrbottnisk sommardag ute och tropisk värme inne i kapellet. Man har riggat med lysande jordglobar och lampor. Två kameramän, en inspelningstekniker och en stillbildsfotograf trängs med bandet som står mitt på golvet.
I ljuset som slår in genom fönstret ser det ut som om Olle är en ängel, med gloria och allt. Och han sjunger som en också, för nu är det tagning, Desolate Land från nya skivan. Det låter och ser fantastiskt ut, men bandet är inte nöjda.
- Känn er lugnare, uppmanar Olle.
- Vi borde röra oss lite mer, och ta upp tempot pyttelite, förslår Gabriel Lidman, en av tre gitarrister.
Och så försöker man igen. Kalle och Gabriel är nöjda men de två övriga gitarristerna, Kristian Lidman och Patrik Fällman, mindre så.
- Mitt gitarrljud försvann!
- Jag spelade fel direkt och så var det uppförsbacke resten av låten, säger Patrik. Vi tar en ny direkt.
Men så enas man om att åtminstone lyssna först. Invändningarna kvarstår, men det går att laga. Man kan köra playback till det som finns och sedan lägga om gitarrerna.
- Fast det tar ju lika lång tid som att lägga en helt ny, invänder inspelningstekniker Mats Lundstedt.
- Men tänk om man spelar mer fel nästa gång då?
- Jag kan ta en till, inga problem, säger Kalle.
Jag såg norska filmen Trolljägaren, och tänkte på hur trollen är smidiga i all sin yvighet, att det som ser fumligt och klumpigt ut egentligen är graciöst. Liksom ekonomiskt. Som dans. Utan jämförelser i övrigt, så är det lite så när man ser The New Man spela live. Stora, fullvuxna män med skägg som rör sig som trädtoppar i storm. En mer smickrande bild är nog Jackson Pollock, när han gick lös på sina jättelika dukar med oljor, den sortens expressionism, som är fysisk och utlevande men samtidigt koncentrerad och målinriktad.
Vid midnatt pustar man ut. Förutom Desolate Land har The New Man hunnit spela in versioner på Fate och star O’ Mine, även dessa från nya skivan.
- Vi har ju gjort det här på eget bevåg, säger Olle, vi har ingen aning om vem som ska ge ut det här, eller hur. Låter det bra kanske det blir en live-EP och en dvd, eller så bara det ena eller det andra. Eller inget av det. Nu är det gjort i alla fall, och så får andra ta ställning till det i efterhand.
Be true to your school: att vara trogen sin vision. Tror nog The New Man kan skriva under på det med.